Älgjakt SIB Mörkrets Jaktlag 2013

Dag 3 - Måndag 9 september

2013-09-09

Jakten går in på sin tredje dag! Det känns onekligen lite avslaget nu när vi bara har en kalv kvar på tilldelningen, och det märks även på morgonsamlingen då entusiasmen bland de församlade jägarna över att ge sig ut i skogen, inte direkt är den största om man säger så. Icke desto mindre så ska vi ut och försöka få kalven!

Vi ska jaga av Mörkerhållan. Per-Agne går landet ovanför Stenvallvägen och högsta åsen, medan jag blir lite avhängd och får området mellan ovan nämnda väg samt vägen nere vid Fulan. Avhängd så tillvida att det inte finns några hållkarlar åt mig på kanten där jag går. Förutom Pelle som sitter på Janepasset och Willy som postar på Harpasset är det bara Alexander som sitter på min sida vid Stortallen strax norr om försvarsanläggningen från andra världskriget. Alla de andra sitter uppe i hållan.

Örn och jag utgår från vägänden på Stenvallvägen. Han är som vanligt glad och ivrig över att få komma lös och springa i skogen och leta efter älg. Börjar med att gå ner mot saltstenen nedanför Oxpasset. Passerar på vägen dit ett litet blöthål och i kanten av det ligger ett vackert fällhorn med tio taggar. Hänger upp det i en liten tall innan vi går vidare.

Kommer ner på vägen strax söder om skogvaktarstugan och vänder utan att något nämnvärt har hänt. Är på väg upp mot passet vid den lilla myrhalsen vid den övre vägen. Örn är några hundra meter framför mig och jag står därför och väntar för att se om han har något på gång.

Bäst jag står där hör jag hur några kvistar knäcks och sedan kommer en älgoxe med ca tio taggar travande in i synfältet! Reflexmässigt har jag tagit ner bössan och följer nu älgens färd med hårkorset framför bogen. Får dock sänka geväret och vinka av älgen. Varför hade inte det här kunnat få hända när vi fortfarande hade stora älgar kvar på tilldelningen?! Försmädligt, men inte något att göra.

Örn, som inte vet något om tilldelningar och kvoter, fortsätter i full fart efter oxen! Det går över vägen och sedan vidare upp mot Dubbelkojan. Sedan följer det älven söderut igen för att slutligen gå över vid Fulubågans utlopp. Tack vare min GPS-pejl har jag följt jakten på detta långa avstånd! Långt om länge kommer Örn tillbaka och vi kan fortsätta leta kalv.

Går ett slag ner mot Busk-Olatjärnarna och sedan på väg upp mot Pelle på Janepasset går jag genom det som förrförra hösten var en grön och lummig barrskog, men som nu ser ut som ett månlandskap med ris och bråte och djupa hjulspår där tidigare små källbäckar drillade fram sin sång mellan svarta, mossbevuxna stenar. Dessa källor av liv har nu ersatts av djupa dyhål med stillastående, smutsigt och stinkande vatten. Där det innan bredde ut sig mjuka mattor av kammossa, är nu marken alldeles förtorkad och mossan brun och bränd av solen till oigenkännlighet. Jag minns när Jiiri och jag var här en solig septemberkväll ( se naturdagboken den 17/9-11 ). Saknar hunden. Saknar skogen...

Kommer upp till farsan och där blir det kaffe, mat och prat. Fortsätter efter någon halvtimme och går några slag till, men sedan blir det för varmt. Högsommarvärme i september! Det händer inget på Per-Agnes kant heller så vi avbryter.

 

Antal kommentarer: 0

Namn: E-postadress: Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)




Mata in koden inbäddad i bilden