Älgjakt SIB Mörkrets Jaktlag 2014

Dag 2 - Söndag 7 september

2014-09-07

Dimmorna virvlar som rök ur tjärnarna och fjällsidan börjar få en rödaktig nyans av den uppgående solens strålar när jag är på väg till morgonsamlingen denna andra jaktdagen. Vi har beslutat att börja en timme tidigare idag, vilket jag tror är bra med tanke på det varma vädret som råder.

Som vi pratade om igår så ska vi se om kon och kalven som Ronny såg fortfarande är kvar inne i Källriset. I det relativt lilla området är det svårt att gå två hundförare samtidigt och Per-Agne säger med ett snett flin att: -"Du, Nonne som gick så lite igår kan väl ta Källriset idag?" Alla som varit inne och gått i Källriset vet hur terrängen där är beskaffad. Tät, risig smågran. Höga tuvor och däremellan djupa källhål! Jag besvarar leendet från Per-Agne och förklarar att jag självklart kan ta det!

Örn är faktiskt lika het idag som han var igår och rumsterar och för liv när vi är kvar i bilen och väntar på passkyttarna. Till slut är alla på plats och vi kan äntligen börja gå tycker Örn! Utgår från exakt samma ställe som gårdagen, gammelvägen vid Trollvasslan, och går upp i Granåsen.

Det är en fantastiskt fin morgon! Det ångar från träden och solens strålar silar ner mellan grenarna.Blåbärsriset dignar av stora fina bär och dess lövverk har antagit en vacker rödbrun ton. Det fastnar sådana löv på mina kängor när jag går och de formligen lyser i kontrast mot det svarta lädret. Ett gäng talltitor tjattrar i ungtallarna och en bit längre bort i skogen hackar någon hackspett. En sådan morgon kan man vara tacksam för att man får vandra en stund här på denna jord!

Vi passerar högsta toppen på Granåsen. Här är det ett gammalt pass med gott om ved, men här kommer nog aldrig någon älgjägare posta mer för nu har det som var ett hygge när passet användes förvandlats till en ungskog med gallringsbehov.

Går över Granåsvägen där kraftledningen passerar. Örn har varit borta ett tag och plötsligt river han i ungefär på samma ställe som igår! Jag tar ner bössan från axeln för man kan ju aldrig veta, det kan ju komma åt mitt håll. Det gör det! Och efter en evighetslång minut dyker en liten ko upp ungefär femtio meter ifrån mig! Jag lägger an och när älgen ser rörelsen stannar den. Oturligt nog bakom den enda lilla gran som finns här så jag kan inte skjuta! När hunden kommer sätter kon fart igen och jag följer svepande efter med pipan. Precis i skottögonblicket får jag den fortfarande lågt stående morgonsolen rakt in i kikarsiktet och blir helt förblindad! Skottet går dock och jag vet inte då var det tar riktigt. Skjuter två skott till på älgen och ser att hon börjar bli ostadig på benen och slutligen dråsar hon ihop lite längre bort i riset. Örn som hela tiden varit i hasorna på älgen blir helt vild och flyger på den och börjar nafsa bak i skånkarna. Eftersom han är så nära är det inte helt lätt att komma åt att skjuta avfångningsskott, men till slut flyttar han sig så pass att jag kan göra det.

Ropar på radion och talar om att jag skjutit en liten ko och sedan myser husse och hund tillsammans vid älgen. Snacka om att Örn är glad! Få vara här vid en nyskjuten älg med sin älskade husse! Mindre lycklig blir han sen när Tobbe kommer och ska hjälpa mig med urtagningen. Jag binder hunden i en liten björk en bit bort och han skäller hela tiden upprört när vi håller på med älgen.

Husse och hund myser vid älgen.

Det visar sig att det första skottet tagit lite långt bak och punkterat våmmen. Som tur är klarar vi att få ur innehållet utan att det hamnar något i bukhålan.

När vi är klara med urtagningen och Tobbe åkt tillbaka till sitt pass fortsätter jag med Örn. Går med honom i band till att börja med så att han inte ska springa tillbaka till kon.

Passerar förbi passet på Hea där Alexander sitter och fortsätter in i Källriset. Här bedömer jag att det inte längre är någon fara för att Örn ska springa tillbaka till den döda älgen och släpper honom. Det är mycket älgspår och det dröjer därför inte länge förrän hunden försvinner igen och får tag i älg uppåt Nedre dikespasset till.

Det går söderut och passerar mellan Skäret och Vasselkroken förbi Sandra. Det är en stor oxe och Örn kommer ganska långt efter i löpan. Jag går upp till Pelle som sitter på Lilla Skärpasset där jag äter lite, dricker kaffe och får mig otaliga anekdoter serverade medan jag väntar på hunden.

Till slut kommer han och verkar ganska slutkörd men vi går ändå ett slag till ner mot Trollvasslan utan att få tag på något mer.

Värmen börjar komma med solens hjälp så vi avbryter och åker och tar rätt på älgen vid Granåsen. Min och Örns älg!

 

Antal kommentarer: 0

Namn: E-postadress: Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)




Mata in koden inbäddad i bilden