Älgjakt Stenvallens Jaktlag 2011

 

Dag 11 - Söndag 18 september

2011-09-18

Förutsättningarna för dagens jakt är följande: Mattias sitter på Nedre Dikespasset, Sune på Vasselkroken och farsan på det lilla skäret nedanför Gördalsvägen vid Tvärhugget. Vinden är östlig så Örn och jag utgår från vägändan vid Granåsen.

Solen skiner på morgonen, men skyarna tätnar alltmer under dagen. Regnet håller sig dock borta, så det är ganska bra väder.

Följer inledningsvis myren bortåt Källriset till, men går aldrig in där. Resonerar som så, att om det står älg därinne så får Örn vittring av den. Det fanns det inte så vi tar nästa slag utefter Hemmerkällan ner mot Holpasset.

När man går genom skogen en höstmorgon, gnistrar frosten i purpurvitmossan ute på myrarna och blåbärsris och odon lyser blodrött mellan stammarna så det nästan gör ont i ögonen. Hackspettars lågmälda mejslande i någon torrtall hörs lite här och där och småfåglar svirrar runt i björkarna. I fjärran hörs bruset från Fuluälven och borta i väster sticker Fulufjällets breda rygg upp ur dimmorna. Stegen blir lätta och hjärtat känns stort!

När vi lämnat Holpasset och är på väg tillbaka i nästa slag, sticker Örn bort till Sune och är där runt honom och rotar ett bra tag och sedan när han kommit tillbaka drar han bort till Mattias och gör likadant. Han får dock inte upp något och vi kommer till slut fram till farsan där vi äter och vilar en stund.

När vilopausen är slut förflyttar vi oss för att jaga på Blekvasselåsens östra sida. Det är ett väldigt litet område som skall jagas av så passkyttarna postar på olika ställen efter vägen.

Planen är att jag skall gå norrut efter Blekvasslan en bit för att sedan gå upp i åsen och ta den söderut så att hunden får gå i sidvinden från öster. Den planen hinner dock inte sättas i verket för vi hinner bara gå ett par hundra meter när Örn får tag i älg och drar mot nordväst under hans karaktäristiska älgskall.

Det rundar högsta toppen och passerar Skärpasset, sedan kommer det tillbaka och går söderut förbi den nya vägen vid Blekvasselåsen. Det kommer ganska nära Mattias som står vid grushögen. Han ser när hunden passerar vägen. En koll senare visar att det var en liten älg före, förmodligen tittade Mattias bort en sekund och precis då passerade älgen.

Efter detta ser jag på pejlen att hunden är på väg tillbaka till stället för upptaget och jag tror därför att han släppt och håller på och letar sig tillbaka till mig. Så är dock inte fallet utan istället bär det av österut över Blekvasslan och ända bort norr om Gördalsvägen ovanför Öresjön! Där släpper han och kommer så småningom tillbaka i bakspåren.

 

Antal kommentarer: 0

Namn: E-postadress: Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)