Älgjakt Stenvallens Jaktlag 2011

 

Dag 6 - Lördag 10 september

2011-09-10

Sjätte jaktdagen inleds med en något decimerad styrka. Det är sex jägare som sluter upp denna dag. Sonja har kommit och går med mig och Örn.

Vinden ligger på från nordväst så vi går norrut från Trollvasslan, huggarkojskogen. Vi har inte hunnit längre än till passet där Mattias sköt storoxen häromdagen förrän hunden börjar skälla och drar iväg.

Först går det österut över Trollvasslan, sedan i en vid båge förbi Nedre dikespasset och Tornet nedanför skäret, för att sedan gå västerut och över Fuluälven. Örn stannar vid älvkanten ett tag, men sedan går han i sina egna bakspår för att leta sig tillbaka till oss.

Vi har hela tiden stått på Huggarkojpasset och väntat. Det hade varit en enkel sak att genskjuta honom tidigare, men jag är benhård och vill att hunden ska lära sig att hitta tillbaka till mig. Risken annars är att man får en hund som lär sig att den blir hämtad, och då får man inte göra annat än leta hund hela tiden.

Jägarn pejlar hundens position.

Det är fantastiskt fint att stå på passet och vänta  och se hur solen silar igenom dimmorna som lättar från marken och ångar från trädstammar. Några lavskrikor kommer förbi för att se om det finns något att äta, och en hackspett tjickar i närheten. Jägarlivet är gott att leva!

Slutligen kommer Örn tillbaka. Han ser så go ut när han upptäcker var vi står. Viftar på svansen och ser glad ut. Han blir omklappad och får några korvbitar.

När vi sedan fortsätter har vi inte hunnit mer än ca trehundra meter när han får tag i älg igen! Den här gången är det en liten ko, då var med all sannolikhet den första älgen en oxe. Den här kon går förbi Mattias som sitter på passet vid Vasselkroken. Han ropar på radion: - Nu kom det en liten ko här på tio meter!

Farsan, som ofta är vad vi på särnamål kallar för "menspiku", replikerar blixtsnabbt; - Det var en jävla lång ko. Den hade blivit svår att hänga upp i slaktboden!

Kon tar sig en sväng runt passen i öster innan den går ner mot älven och förmodligen över på samma ställe som oxen.

 Under tiden har Sonja och jag stått hos Mattias och pratat. När vi nu ser att hunden är på väg tillbaka går vi ner efter Trollvasslan för att få tag på honom så han inte ska trötta ut sig ännu mer genom att leta sig tillbaka i sina egna bakspår.

Han kommer när vi visslar på den andra sidan vasslan, men efter lite lockande kommer han över på rätt sida.

Vi rundar vasselkroken och tar oss över på norra sidan av Holpasset. Går sedan ganska raka spåret ner till Per-Agne som sitter vid Slåttstugan. Eftersom Örn är väldigt trött, han har ju redan sprungit nästan två mil, så tar Per-Agne vid här med sina hundar och vi stannar kvar på passet.

Här har vi inte stått mer än tjugo minuter när det frasar till i skogen femtio meter från passet och vita älgben blir synliga. Det är i princip allt för Örn flyger upp och stormskäller och då förstär man ju att inte en älg vill komma fram till passet. Hinner i alla fall få med mig att det är ett ungdjur av något slag.

När Per-Agne en stund senare fått igen hunden avbryter vi jakten eftersom det är flera som ska åka till slaktboden och ta reda på sina köttdelar.

Antal kommentarer: 0

Namn: E-postadress: Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)