Dagbok

Skidtur på Fulufjället

2012-03-18

Vilken fantastisk vårvinterdag! Molnen skingras och solen tittar fram när jag åker norrut från stugan. Med mig har jag gråhunden Örn som med vaken blick och spetsade öron ivrigt spanar utifall någon älg skulle uppenbara sig.

Kommer fram till Brottbäcksstugan strax före nio. Don, kanadensaren som driver Rösjöcampen, är där och håller på att lasta ved på en timmerkälke bakom skotern. Vi pratar en stund och Don säger att det har gått fort med snön, men att den fortfarande är hård nog att färdas på. Just det, att den senaste tidens ovanliga värme har försvårat eller omöjliggjort skidåkning på Fulufjället, har varit en av mina farhågor under de senaste dagarna när jag planerat den här turen.

Örn och jag börjar färden upp mot fjället. Det är lite dåligt med snö på några ställen efter leden, med jag ser var det är grus och sten så det går bra. Bilden blir en helt annan när vi tar av efter skidleden upp mot Särnmanskojan. Här är det ett flera hundra meter långt avsnitt utan snö så jag får ta av mig skidorna och passera det gående.

Den gulgröna kartlaven lyser på de barblåsta stenarna i det vita fjällhavet.

När vi kommit upp på fjället och börjar närma oss Särnmanskojan tilltar vinden. Det gör dock inte speciellt mycket för det hårda underlaget och några cm nysnö gör att det är som en dröm att glida fram på skidorna! Det bär upp bra för hunden också och han travar på och sneglar mot mig ibland. Han ser lycklig ut!

Det kommer en skoteråkare från Särnmanssjön, men den vänder när den får syn på mig. Det är ju inte tillåtet att åka skoter här och jag motstår en impuls att åka åt det hållet och kolla upp det, jag är ju faktiskt ledig!

Efter att ha passerat Särnmanskojan genar vi rakt över fjället och kommer så småningom fram till altarringen. Denna halvcirkel av upplagda stenar, gulgröna av kartlav syns bra även på vintern och får alltid tankarna att börja vandra. Det finns ett flertal teorier om dess ursprungliga syfte. Den jag gillar bäst är den om att det ska ha varit ett gömsle för holländska falkjägare på 1700-talet. När jag står här minns jag även en varm högsommardag för ca tio år sedan. Den dåvarande prästen Per Olov Boreklev höll sin årligt återkommande gudstjänst här på sedvanligt vis. Den gången var dock även biskopen för Västerås stift, Claes-Bertil Ytterberg med eftersom det var biskopsvisitation av församlingen. Vi hade även med en klövjehäst för transport av diverse. 

Skidar ett hundratal meter till sedan är det dags för fika. Örn och jag donar till oss i lä av en ensam vresig och senvuxen gran som envist slagit rot här uppe på fjället. Matsäcken delas broderligt mellan husse och hund, sedan ligger vi och "pratar" lite på liggunderlaget halvannan timme innan vi bryter upp.

Att ligga under en vresig gammal gran mitt på Fulufjällsplatån en solig marsdag är få förunnat och en verklig upplevelse som stärker livsandarna.

Färden går vidare mot söder. Borde väl egentligen vända men hamnar i en form av meditativt tillstånd där det endast finns jag, hunden och fjället. Molnen som snabbt far fram över himlen, deras skuggor som jagar över de vita vidderna. Skidornas knarrande och hundens taktfasta travande vid min sida. Snön som virvlar upp varje gång han lyfter en tass skingras av vinden, som rök på väg mot ett fjärran mål.

Hamnar i ett meditativt tillstånd där det bara finns jag, hunden och fjället.

Innan jag vet ordet av har jag kommit till vattenfallet i Girans övre delar! Tar mig inte ända fram till kanten så jag kan se det, men jag hör bruset av vattnet.

Här vänder jag. Vill fortsätta, men måste återvända om vi ska hinna tillbaka innan det blir mörkt. Tar samma väg som vi kom. Tråkigt, men eftersom det satt en skylt om lavinfara nere vid parkeringen och det har varit några sättningar i snön när vi kommit och åkt på den tar jag det säkra före det osäkra och skär inte av några branter på diagonalen utan färdas på plan mark.

Det blir ett fikastopp till. Den här gången hittar vi en solgrop som någon grävt ut tidigare. Nerfärden till bilen går utan missöden. Trots nära tre mils skidåkning och sju timmars vistelse på fjället vill man inte åka hem. Kommer snart tillbaka!

 

Antal kommentarer: 3

2012-03-21 07:22:24

vilken härligt målande berättelse.:)

2012-03-23 22:36:42

(heart) :)

2012-03-26 06:51:28

For en herlig tur :) Takk for at du deler den så fint :)
Namn: E-postadress: Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)