Dagbok

Fulufjället, den mäktiga platån

2012-07-03

Dag 1 3/7 - 2012

Egentligen är det helt fantastiskt! Igår var jag i Stockholms innerstad och trängdes med folk. Jag hörde många olika språk: engelska, tyska, holländska, franska, spanska, ryska, finska, norska och danska, har säkert glömt något också. I kväll, lite drygt ett dygn senare, sitter jag i den lilla Tangsjöstugan uppe på Fulufjället och lyssnar på dånet från jötulkamaninen. Jag hörde inga främmande språk när jag gick hit, bara det välkända drillandet från spovarna och ljungpiparnas sorgsna låt.

Det finns två stugor vid Tangsjön. Det här är den mindre södra stugan och den kom att vara mitt hem tre nätter under denna vistelse i Fulufjället.

Min stockholmsvistelse var bra. Jag åkte ner och hälsade på min kusin Torbjörn och han var min ciceron under några dagar. Passade på att besöka några av de vanligaste sevärdheterna på Djurgården såsom Skansen med akvariet, men det jag blev mest imponerad av var Wasamuséet. Efter några dagar blir man dock nöjd och efter ett sådant radikalt miljöombyte uppskattar man hemmet mycket bättre!

Nu har jag som sagt gått hit till Tangsjön från Brottbäcksstugan. Det tog tre timmar och säcken var lika dryg som vanligt. Den här gången slapp jag släpa på tält och liggunderlag, men jag tog med desto mer mat i stället och så tog jag med tre stycken Newcastle. Det är glasflaskor så det är klart att det ökade vikten markant, men när jag kom hit till stugan och kunde öppna en av dessa och dricka med andakt så var det värt den extra vikten vill jag lova!

 

Dag 2 4/7 - 2012

Natten har varit orolig. Eldade lite för hårt så det har varit för varmt. Dessutom har Örn buffat och varit orolig när han hört ljud såsom vinden i skorstenen. Stiger därför inte upp förrän klockan är närmare tio.

Efter att ha avnjutit en ägg- och baconfrukost och två koppar kaffe börjar jag bli mogen att ge mig av. Planen för dagen är att först gå till Gäljåsjön och följa Gäljån ner mot ravinen för att sedan gå till Gäljåstugan och rasta. Därefter ämnar jag gå vidare mot Gäljåstöten och Tyskstöten. Märk väl att jag i denna text konsekvent skriver Gäljån med Ä. Har noterat att det på kartor och informationsblad, ja även i litteratur om Fulufjället står Göljån med Ö. Var detta kommer ifrån förstår jag inte för det heter Gäljån med Ä och har alltid gjort det! Spread the word!

När jag håller på att plocka i ordning inför avfärden ser jag ett par komma ut från den stora stugan och gå iväg norrut. Kvinnan verkar ha stora problem med att gå där det är stenigt. Kanske hon har skavsår, eller också bara är ovan? Det ser i alla fall jobbigt ut.

Jag och Örn har dock inga sådana problem utan kommer ganska snart fram till Gäljåsjön där vi fyller på vätskedepåerna. Det är ganska mycket snö kvar i fjället för att vara så pass långt gånget på sommaren. Jag kan nog faktiskt inte minnas att jag sett så mycket snö så här sent.

Hade tänkt gå ner i ravinen och titta lite, men när vi kommer dit blir det ändrade planer för snödrivorna ligger på sina ställen metertjocka! Följer i stället kanten. Det är bitvis ganska stenigt, men det går bra och utsikten är fantastisk!

Ravinen i Gäljåns övre delar. Snön ligger fortfarande meterdjup på skuggsidan.

Efter att ha vilat en timme vid raststugan fortsätter färden ut på Gäljåstöten. Först måste man ta sig över en tvärt skuren ravin. I botten av den ligger snön djup till Örns stora glädje. Han gräver och rullar sig i den. Nödgas gå över snöpartier, men det går bra för den är hårt packad och bär upp bra.

När vi kommit upp ur ravinen vidtar ett av alla de gulgröna blockhav som är så karaktäristiskt för Fulufjället. Den gulgröna färgen kommer från kartlav som växer på stenarna. Det finns dock öar i detta hav, fläckar med ljung, ripbär, odon och lite olika lavar, t.ex. snölav och olika renlavar.

Stapplandet i stenlandskapet är väl värt besväret för när vi kommer fram till kanten är vyerna hänförande! Man ser Vedungen och Stor-Uckan. Däremellan breder skogshavet ut sig med för mig många kända toppar.

Går vidare söderut mot Tyskstöten. Stannar och vilar vid en bäckravin där snön fortfarande ligger djup. Det blåser ganska kraftigt och regnar runt omkring, men vi klarar oss från regn. Gråvädret som dominerat dagen börjar ge med sig och solen tittar fram med jämna mellanrum.

Börjar dra oss tillbaka mot stugan. Efter att ha gått en stund ser jag hur något rör sig i ögonvrån. Ca. femhundra meter bort springer en älgko med två små kalvar. Det blir ett avgrundsvrål från hunden när han får syn på dem! Då springer de en stor lov runt oss och en lång stund kan jag studera dem då de följer en fjällkam och avtecknar sig så fint mot horisonten. Det är en mycket sällsam upplevelse. har aldrig sett älg så här mitt uppe på kalfjället förut. Det blir en händelse att bära med sig genom livet.

Att se dessa älgar avteckna sig i silhuett mot himlen mitt upp på fjället var en sällsam upplevelse som jag kommer att bära med mig genom livet.

Efter detta blir Örn väldigt jobbig. Han rycker och drar och det är svårt att hålla balansen och att inte trampa snett i stenlandet. Till slut lugnar han ner sig och vi börjar närma oss Gäljåsjön igen. Han drar och vill till ett litet blöthål och dricka. Jag går dit och han kastar sig ner och börjar dricka. Då får jag se att på en sten ungefär en halvmeter från hunden ligger det en huggorm! Jag blir alldeles kall och minns den gången han som unghund blev ormbiten i nosen. Det var kristi himmelsfärd 2007 och det blev ilfart till veterinären i Trysil. Det var nära den gången. Törs knappt tänka på hur det skulle gå om han blev ormbiten här, miltals från närmsta väg. Nu går det dock bra den här gången för ormen verkar lite slö, det är ju inte så varmt, och jag rycker bort hunden så fort jag ser ormen.

Huggormen låg på en sten en halvmeter från hundens huvud. Det var inte så varmt den här dagen och ormen verkade lite slö. Det var första gången jag stött på en brun huggorm, tidigare har jag bara sett svarta och grå.

Nu sitter jag åter i stugan. Har ätit stekt korv och köttbullar samt druckit en Newcastle. Det är folk som tältar här en bit bort. Hoppas dom håller sig lugna, de hade en hund som skällde och då blev ju Örn upprörd.

Det sista jag ser nu innan jag lägger mig är en fantastiskt vacker dubbel regnbåge i öster. Godnatt. 

 

Dag 3 5/7 - 2012

Kommer upp några timmar tidigare idag vilket är bra för jag har storvulna planer för dagen. Efter den obligatoriska ägg- och baconfrukosten går jag och Örn söderut från Tangsjön mot Giran.

När vi avverkat några kilometer i lättgådd terräng kommer vi fram till Giråbotten, det är här Giran har sina källor. Det är ettt ganska speciellt ställe för mitt uppe på fjället springer det upp ett flertal källbäckar till synes från ingenstans. Vattnet i dessa källor är alldeles kristallklart och isande kallt, men underbart gott!

Följer bäckarna nerströms och de bildar snart en liten å, Giran. Här ser man tydligt hur viktigt vatten är för växterna. På den omgivande fjällheden är det ganska sterilt med fåtal arter, det är mest ljungväxter och olika lavar, men vid vattnet är det helt annan växtlighet, t.ex. olika ormbunkar, fjälltolta och fuktälskande mossor. På håll ser man tydligt var bäckarna går då växtligheten gör att de lyser som gröna band på den gråbruna fjällheden. Lappljung blommar nu och på sina håll bildar den mattor med lila blommor. Jag märker dock att det mesta i växtväg är flera veckor senare än vad det var förra året.

Den här tiden på året blommar Lappljung, Phyllodoce caerulea, och färgar fjällhedarna vackert lila.

Hunden har varit orolig ett tag och gått med lyft nos och vädrat och dragit väldigt i selen. Får förklaringen till orsaken när jag plötsligt får se en älg som står och betar ett par hundra meter längre bort. Den är ovetande om min närvaro och efter en liten stund kommer en liten ljusbrun kalv fram och gör modern sällskap. Då är det sluttittat för Örn får syn på älgarna och ger hals och de flyr söderut så att myrvattnet stänker om klövarna. Tänk att jag som aldrig tidigare sett älg på fjället nu fått göra det två dagar i rad!

Kommer ner till vattenfallet i Girans övre delar. Det är verkligen en vacker och rogivande plats så jag stannar en timme och fikar och går runt och fotograferar.

Efter denna paus fortsätter vi upp mot fjället igen. Passerar Norra och Södra Sômmôlhöbäcken och passar på att dricka vid båda.

När vi kommit upp på fjället och är nästan rakt väster om den övre Girdalssätern är det dags för nästa älgmöte. Den här är ensam och det blir ingen längre titt för Örn får syn på den direkt och gör ett tokryck i selen så det känns som jag ska gå av på mitten.

Det går en gångstig mellan Girdalssätern och Ljördal. Där den passerar riksgränsen blir nästa längre stopp, sedan följer jag gränsen norrut upp mot Slotthöa. Har planerat att jag ska stanna i Södra Sômmôlhöbäcken och fylla på vätska, men det går om intet då snön fortfarande ligger metertjock i bäckfåran.

På Sômmôlhöa finns det inte en sten så långt ögat kan nå. Det är helt slätt och mestadels gräsbevuxet. Det är så lättgått att jag snabbt glömmer att jag redan avverkat en mil idag. Kommer därför snabbt fram till Norra Sômmôlhöbäckens källområde. Här är det också snö kvar, men som tur är har bäcken tinat fram.

Norra Sômmôlhöbäckens källflöden. Notera snön som fortfarande ligger meterdjup längre upp i bäckfåran.

Efter att både jag och hunden druckit fortsätter färden norrut. Ämnar ta svängen förbi altarringen. Det blir en omväg på två kilometer, men jag känner mig pigg i benen.

När vi kommit någon kilometer noterar jag ett flertal stenrösen. Tänker inte så mycket på det först men efter ett tag kommer jag fram till en skylt där det står på norska Alterringen åt ena hållet och Bjönnmorsetera åt andra. Jag har hittat den gamla vandringsleden från Norge till altarringen!

Följer dessa stenrösen. Bitvis syns den gamla stigen riktigt bra, men ibland försvinner den helt i växtligheten. Tänker på alla de år då det anordnats gudstjänst vid altarringen på sommaren. Tycker det är synd att gamla stigar slutar användas och faller i glömska. Kanske man skulle ha försökt att anordna en lokal pilgrimsvandring varje år mellan Mörkret och Ljördal? Undrar om det skulle gå att få några deltagare? De flesta i särnaområdet jag tror skulle kunna vara intresserade av en sådan grej har nog tyvärr inte den fysik som krävs är jag rädd.

Altarringen ligger två kilometer väster om Tangsjön. Ingen vet riktigt säkert vad det är för något. En teori är att det var en plats dit särnaborna gick och hade gudstjänst i lönndom tillsammans med sina norska släktingar och norsk präst efter att svenskarna erövrat Särna och Idre. En annan teori är att det varit ett gömsle för falkfångare från holland under 1700-talet. Det är hur som helst en spännande plats!

Framkommen vid altarringen stannar jag och vilar en stund och insuper den speciella atmosfär som råder här. Sista biten hit till stugan vid Tangsjön går väldigt tungt. Jag har gått slut på mig.

Har nu ätit och druckit den sista Newcastlen. Känner mig lite piggare. Har varit ute och beundrat solnedgången bakom fjällkammarna i nordväst. I morgon bär det av till civilisationen igen. Tack för denna gång! 

 

 

 

 

 

 

 

 

Antal kommentarer: 5

2012-07-08 19:51:20 - Finn Moen, finnmoen@tele2.no

Trivelig å følge med på din vandring er på din side, jeg var i forrige uke ute og gikk i Skardfjellet/Litlfjellet noen dager. Også jeg så elg tre ganger, men ikke helt på snaufjellet.Overnattet i min koie ved Kvisla, og en natt i telt ved Meskogsåa. Det var veldig så høg de har muret opp denne alterringen, jeg var der og fotograferte den i 1959, og den var nok betydelig lågere da, selv om den da også var restaurert.
Vet du at det finnes en liknende "alterring" på Drevfjellet, så vidt inne på svensk side av grensen ?
Jeg var der igjen og så på den i fjor sommer, den er ikke restaurert i det hele tatt, så vidt jeg vet, og helt utenfor ferdselsveger. I morgen, den 9. juli drar vi til Drevdalen igjen for det meste av en uke.
Vi sees vel någon gång !

2012-07-08 21:41:39

Hej Finn! Vad intressant att du fotograferade altarringen redan 1959, skulle vara kul att se det fotot nån gång och jämföra med dagens utseende.

Jag hade ingen aning om att det fanns en liknande konstruktion i Drevfjället. Jag vet ju om att det finns längre norrut i Jämtland och att man där tror att de använts av falkfångare och det är också den teori jag själv tror mest på. Jag får nog ta mig en tur till Drevfjället snart...

2012-07-09 08:53:12 - Per Boreklev, per@boreklev.se

Vilken fantastisk tur du gjort. Trevligt att se Altarringen igen. Blir lite nostalgisk när jag tänker på alla vandringar upp dit, som vi gjort. Läser med stor behållning dina tankar och njuter av din fina bilder.

2012-07-09 11:09:28

Tack så mycket Peo! Vad kul att du gillar min sida. Vi får väl hoppas att traditionen med altarringen tas upp igen, det vore synd om denna fantastiska plats föll i glömska.

2012-07-10 22:09:21

:)
Namn: E-postadress: Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)