Dagbok

Vandring i ödebygd

2012-06-19

Dag 1 19/6 - 2012

Äntligen får jag då ge mig ut på vandring igen! Den här gången ska jag bekanta mig med den allra nordligaste delen av vårt landskap. Det har regnat kraftigt det gångna dygnet och gör det fortfarande när jag lämnar Tvärvallen för att åka via Särna för lite omlastning.

Har följebil med mig, morsan och Sigrid, och först åker vi till fjällstationen i Grövelsjön och lämnar min bil. Sedan skjutsar de mig via Idre och Foskros till Fjätvallen där jag och Örn ämnar följa Storfjeta uppströms till Yttre Fjätsjön. Vi fikar lite men sen bär det iväg!

Det värsta regnet har gett med sig, men det duggar lite och vinden har tilltagit från nordväst. Hatten blåser av mig några gånger och får hämtas, sedan lär jag mig att trycka fast den ordentligt på skallen.

Det är ren i de här trakterna vilket märks dels på det rengärde jag följer stora delar av vandringen, men också på Örn som drar och är tokig. Det hjälper föga att jag bannar honom och förklarar att det inte är några älgar utan renar.

Det är tre faktorer som gör att den här vandringen blir mindre lustfylld mot vad den borde vara. Det att hunden drar och gör sidoryck blir efter några timmar väldigt jobbigt. Tillsammans med det faktum att ryggsäcken är tyngre än någonsin och att höftbältet inte orkar hålla uppe tyngden utan hela tiden halkar ner och klämmer på musklerna på röven blir efter några timmar rena tortyren!

Den tredje saken är att det är väldigt blött efter allt regnande. Ibland kommer jag fram till områden som är så sanka att det är olustigt att passera. Vid ett tillfälle tvingas jag vända ute i ett gungande gyttjeområde och krypa under renstängslet för att komma på fastare mark. En krypande och ålande husse tycker Örn är skojigt! Den sista halvmilen går mycket långsamt och är plågsam, men jag hittar en jättefin tältplats i fjällbjörkskogen vid sjön.

Utsikten över Yttre Fjätsjön mot Fjätsjöriet eller Rifjället som det också kallas från tältet var hänförande!

Ligger nu i tältet. Det blåser fortfarande, men nu ska jag ut och kasta lite och se om jag kan dra någon av de gråharrar som finns här!

 

Dag 2 20/6 - 2012

Jag sitter nu i tältet vid Rävtjärnen, fem - sex kilometer från Slagusjön som var dagens etappmål. En grov missräkning gjorde att jag inte tog mig längre än hit idag, men vi tar det från början.

Steg upp vid sjutiden på morgonen. Hade sovit oroligt men det var inte för att jag frös den här gången utan för att jag hade ont efter att ryggsäcken klämt så många timmar, och det var lite hårt på marken där jag låg.

Tar det lugnt på morgonen. Det har varit minusgrader under natten så det är frost på tältet när jag kommer ut, låter det därför ligga i solen och torka medan jag steker ägg och bacon och kokar kaffe. Smakar extra gott när man får sitta och titta på fjäll och vatten medan man äter!

Vid niotiden har jag packat allt och vi ger oss av! Målet för dagen är att gå en gammal stig till Övre Hågådalen för att därifrån fortsätta till Slagusjön. Stigen visar sig vara svår att hitta. Det har blivit så många stigar kors och tvärs från alla renar. I bland är det flera stycken som går bredvid varandra! Apropå ren: nödgas återigen åla mig under renstängslet vid ett tillfälle.

Redan från början plågar säcken mig. Det blir inte bättre av att det är mycket blötmark och därför är väldigt tunggått. Kör en annan taktik idag. Ska stanna oftare och vila och ta av säcken.

Kommer fram till Böltjärnen där vi stannar och fikar och vilar en timme. En fantastiskt fin utsikt över tjärnen där det simmar en flock sångsvanar. Fjället ramar vackert in det hela i bakgrunden. Det är fortfarande gott om snöfläckar som lyser vita på fjällsidorna.

Böltjärnen. I bakgrunden Storvätteshågna där snöfläckarna fortfarande lyser vita på fjällsidorna.

Mindre vackert är det när vi lämnar tjärnen och kommer upp en bit i skogen. Det är någon sorts läger där det ligger presenningar och mängder av skräp såsom glas- och plastflaskor, ölburkar och flaskor med kemikalier. Presenningarna ser nya ut men skräpet verkar ha legat där länge.

Går vidare genom fjällskogen mot Övre Hågådalen. Förundras över de gamla talljättarna. Knotiga och förvridna står de där vidunderligt vackra. Önskar jag kunde ta del av deras historia.

Efter att ha passerat några svajiga broar som sett sina bästa dagar anländer vi till Övre Hågådalen. Tänk att människor bott såhär nära fjället och så långt från andra människor! Hur gjorde de om de behövde hjälp?!

Jag strosar runt lite. Förstår att det här var en bra plats att vara på när man höll sig med djur. Det är frodigt, växer till och med rabarber och vinbär vid stugknuten! En vacker hägg blommar fortfarande, det är ju senare här nära fjället. Ser en gammal fördjupning i skogskanten som kan vara en tjärdal. Historiens vingslag gör sig påminda tydligt på denna plats. Tänker återigen på de männsikor som kom hit och bosatte sig så långt från övrig bebyggelse. Vad hade de unga för drömmar? Vad ville de med sina liv?

Övre Hågådalen, en gård miltals från närmsta väg. Här bodde flera familjer under nästan ett sekel.

Fortsätter efter detta upp mot fjällbjörkskogen. Packningen är nu mycket plågsam och varje steg är en pina. Har så ont i benen att jag nästan inte kan böja dem, det blir som att gå på styltor. Detta visar sig snart bli mycket besvärligt då jag kommer in i ett blockigt område. Som om inte detta vore nog börjar det regna och det blir mer ris och snår. Humöret är verkligen i botten när jag efter flera timmar utmattad kommer fram till Rävtjärnen och formligen kastar av mig packningen!

Efter att ha vilat på en sten en kvart och ska resa mig är jag så stel att jag nästan inte tar mig upp! Inser då att det är en omöjlighet för mig att gå fem till sex kilometer till i kväll. Måste försöka vila lite så jag orkar ta mig till bilen i Grövelsjön i morgon.

Jag är så arg och besviken på mina grejer att jag har lust att sluta gå såna här vandringar! Jag ska i alla fall inte ut förrän jag bytt ut lite av det jag har.

 

Dag 3 21/6 - 2012

Natten har varit orolig och jag sov sämre än den förra. Det har blåst mycket och eftersom det var så stenigt fick jag inte spänna ut tältduken ordentligt och därför har det blåst rakt in.

Efter att ha varit till bäcken och druckit det mest fantastiskt klara fjällvattnet och intagit en frukost bestående av två råa ägg som sveptes, sitter jag och tittar på kartan och funderar lite. Det är ungefär två mil till bilen i Grövelsjön och med tanke på packningen och på hur stel och öm jag är inser jag att det kommer att bli tufft att klara det.

Medan jag packar ihop tältet samtidigt som jag beundrar den fantastiska utsikten över Rävtjärnen och fjällen runt omkring fattar jag mitt beslut. Jag ska gå ner efter leden till Hällsjön och försöka få någon att hämta mig där. Det känns som ett stort misslyckande men det är det enda rimliga jag kan göra i den här situationen.

När jag gått någon kilometer och befinner mig söder om Rävtjärnsvålen och redan börjar få stora problem med tyngden från packningen samtidigt som jag ser Storvätteshågna torna upp sig framför mig och vet att bilen är långt där bakom, känns ändå beslutet att avbryta rätt okej. När jag får täckning på mobilen ringer jag till morsan. Hon kan inte själv komma då hon inte mår bra, men hon kontaktar Sigrid som lovar att möta upp ovanför Hällsjön.

Örn och jag kommer ner vid Rävtjärnsvålens sydvästra spets och tar oss över en bäck med otroligt klart och kallt vatten. Det är väldigt frodigt i den här bäckdalen och jag ser granar för första gången på flera dagar.

Kort efter detta kommer vi ut på leden och går söderut. I början är det fortfarande den glesa fjällnära tallskogen med talljättar spridda i landskapet som jag gått igenom flera dagar nu som dominerar, men när jag kommer ner i skogslandet blir det mer och mer ensartad natur med ett utjämnat trädskikt och likåldriga träd. Man har bedrivit huggningar här så de stora tallarna är bortplockade. Detta skedde vid de allra första skogsavverkningarna under 1800-talet och kallas för dimensionsavverkningen. D.v.s. man avverkade alla träd över en viss dimension.

En av alla de gamla trädjättar som står spridda här och var i landskapet påminner om en svunnen tid när detta var en vanlig syn i alla skogar runt Särna och Idre.

Vilar vid Spångkojan. Ganska snart kommer det fiskare som varit uppe i Töfsinghån. De får sig en rejäl utskällning av Örn, men stannar ändå och pratar. De har inte fått någon fisk. Det har varit för kallt och blåsigt.

Efter en stund kommer Peter Wallin, en kollega från Idre, tillsammans med en praktikant. De ska upp och kolla fiskekort. Blir stående här och pratar en timme ungefär, vilket är bra för då får min ömma kropp en välbehövlig vila. När vi sedan gått iväg igen och passerat Siljanskojan har stigen blivit en körväg som är lättgådd och det blir en snabb transportsträcka.

Sigrid står och väntar när vi kommer och hon har köpt med sig glass! En räddande ängel. Sedan när jag hämtat min egen bil och sitter och kör till Särna slappnar jag av och då känner jag hur trött jag egentligen är. Har ju trots allt gått över fyra mil med en packning på tjugofem kilo med en mycket illasittande ryggsäck. Så även om jag inte har fullföljt ursprungsplanen har jag ändå gjort det bra!

Har nu ett antal timmar senare läst igenom redogörelsen för min vandring och inser att den låter väldigt negativ. Jag vill därför poängtera att trots att det var mycket som var jobbigt har det varit en fantastisk tur! Den har lämnat intryck som jag alltid kommer att bära med mig.

Att vandra genom den glesa fjällbjörkskogens skira grönska mellan vresiga gamla jättetallar är verkligen en sällsam, nästan overklig upplevelse. Man blir förflyttad i både tid och rum och får en känsla över hur det kan ha sett ut i dessa trakter för länge sedan.

Jag kommer heller aldrig att glömma känslan av att sitta och äta nystekt ägg och bacon vid kanten av den spegelblanka ytan av Yttre Fjätsjön med fjället i blickfånget och ropande sångsvanar och storlommar ute på sjön.

Det var även en oförglömlig upplevelse att tidigt på morgonen stiga ut ur tältet och befinna sig ensam på fjällvidderna vid Rävtjärnen. Den totala tystnaden som bara avbröts av enstaka sorgsna rop från ljungpiparna.

Alla dessa intryck gör att jag kommer att gå ut snart igen, dock med förändringar i packningen. 

 

 

 

 

 

 

 

Antal kommentarer: 4

2012-07-10 22:02:44

:)

2012-07-10 22:41:16 - Jan Busk, jan@fjb.se

Det negativa liksom avtar när man kommit hem. Jag njuter verkligen av att läsa dina naturskildringar. Gå på och skriv mer!

/ Jan B:)

2012-07-11 01:02:57

Tack Jan! Ja det kommer jag att göra så fort jag varit ute igen. Det blir ju roligare att skriva också nu när jag vet att det är någon som uppskattar det!

2012-08-01 13:50:27 - Ingela, ingela.ryen@telia.com

Blir helt tagen av dina naturskildringar. Får starka vackra minnesbilder hemifrån av fjället, tallarna, den karga öppna vidden, fjällbjörkar, vackra små bäckar och stillheten. Den enorma känslan att vara ett med skapelsens verk. Kram
Namn: E-postadress: Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)