Dagbok

Skidtur på Hangmorkölen

2013-04-07

Hangmorkölen... Namnet riktigt osar av uråldrig mystik och väcker en längtan. Sätter mitt vildmarkshjärta i brand. 

Jag utgår från Björnådalsvägen. Örn är en mycket lycklig gråhund idag! Alltför många morgnar har han sett husse packa säcken utan att få följa med. Men idag får han det och visar sin glädje genom att streta och dra i selen och när han ibland vänder sig om och ser på mig ser det nästan ut som att han skrattar.

Har inte varit här tidigare, men det såg lovande ut när jag studerade kartan kvällen innan. Vidsträckta myrmarker som sträcker sig långt nedanför älvdalsrået. Marker som sommartid är mycket svårforcerade och förrädiska med sina gungflyn och bottenlösa källhål. Vintertid helt perfekta att glida över på skidor i sakta mak och insupa den vidunderliga utsikten!

Utsikten ja, den är lite tråkig närmast myren då vi mestadels passerar ungskogar av contorta och nya kalhyggen, men om man lyfter blicken är vyerna fantastiska! Fulufjället i väster bildar en barriär mot Norge, och i norr stretar Nipfjället och Städjan likt vita gnistrande istorn mot himlen. Dessa syner gör att jag skidar med lätt hjärta och ett leende på läpparna.

Trots att det redan är april är det förvånansvärt dålig bärighet i snön. Såhär års när solen värmer dagtid och det är mellan femton och tjugo grader kallt på nätterna brukar det bli en stenhård skorpa med skare som man till och med brukar kunna gå på. Det bär väl ganska bra, men på vissa ställen är det besvärligt för hunden. För mig som har skidor går det bättre. Sådana gånger när Örn går igenom blir han villrådig och står och tittar på mig precis som att han vill ha hjälp. Jag försöker dra i selen för att dirigera honom, men det är svårt för han vill ogärna komma för nära skidorna, förmodligen för att jag någon gång råkat peta till honom med skidspetsarna när han gått framför mig. Hittar ett gammalt skoterspår som vi kan följa och då går det bättre.

Kommer så småningom till vändplanen på en skogsväg som kommer österifrån. Tallskogen runt den är medelålders med undantag för några äldre tallar med tegelliknande bark som förmodligen lämnades som fröträd förra gången det avverkades.

Den riktiga gamlingen ligger dock på marken, eller i alla fall en del av den. I mitten av 1800-talet när man började avverka i skogarna runt Särna för första gången tog man bara de grövsta träden. Sådana träd finns knappt idag. Möjligen någon enstaka jätte i en avlägsen fjällskog någonstans. Förr stod de dock spridda här och var i skogslandskapet.

En fallen jätte. Det går tydligt att se hur man huggit i delar av stammen för att se om den varit rötad.

Gamla träd blir ju ofta angripna av röta och det är just det jag ser ett exempel på här. Man har huggit på utvalda delar av stammen för att se om den varit rötad inuti och när det konstaterats att så var fallet har den lämnats åt sitt öde. Man kunde även ta bara rotstocken och lämna toppdelen då den ansågs ha för klen dimension. Dagens grövsta sågtimmer som fraktas till sågverken kommer sällan i närheten ens av toppstockar på dessa forna tallar.

Följer vägen söderut. Det går undan i skoterspåren! Stannar och fikar i en solig backe. Det är riktigt varmt och skönt. Örn ålar sig i snön ett tag och sedan sitter han med halvslutna ögon och vädrar i vinden. Han är fin. Får smaka lite korv!

Älg i nosen? Eller är det korv?

Åker ner och vänder där vägen slutar och sedan tar vi myrarna tillbaka norrut mot bilen. Skuggorna börjar bli långa, en fantastisk dag närmar sig sitt slut. Nu blir det årsmöte med spelmännen med sedvanligt spel och smörgåstårta!

En fantastisk dag går mot sitt slut, nu väntar smörgåstårtan!   

Antal kommentarer: 1

2013-06-23 20:30:51

(inlove):@;):):D(star)
Namn: E-postadress: Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)