Dagbok

Krakelandet - myggornas paradis

2011-06-12

Krakelandet är ett ställe jag länge varit nyfiken på, men aldrig tagit mig tid till att besöka. Redan för tiotalet år sedan fick jag höra talas om det här området av min vän Lars Nicklasson. Han hade 1973 varit med om att skydda detta område från avverkning när han arbetade som kronojägare i Särna. Jag har också läst om området i t.ex boken "Särnaprojektet" och förväntningarna har blivit ganska stora.

Jag ställer bilen vid Dyvelån och anträder min vandring. Regnandet som pågått med stor intensitet i ca ett dygn har avtagit och det ser ut som att det håller på att klarna upp lite grann. Myggorna har vaknat! Nästan omgående kommer de och är väldigt aggresiva. Måste snabbt rota fram myggmedlet för att få lindring. Värmen (ca 25 grader i en hel vecka) tillsammans med all nederbörd som gjort att det är vattensamlingar lite varstans, har gynnat deras kläckning.

Jag kommer fram till Öretjärnkölen. Ett svanpar sitter och ser på mig på andra sidan myren. De sträcker oroligt på halsarna och följer mig med blicken. Småpratar lite med varann på svanars vis. De lugnar dock ner sig när de ser att jag inte ämnar komma dem nära.

Ganska omgående kommer jag in i reservatet. Det som möter mig är en mycket blöt granskog som är ganska öppen och ljus. Enstaka tallar står också här. Det ligger mycket lågor på marken så det är lite av en hinderbana. Mellan lågorna är det mycket blött och osäkert för balansen. Man vet aldrig hur djupt man kommer att sjunka. Jag har inför kvällen med mig vandringsryggsäcken (60L) för att ha regnkläder och lite annat, så jag är ganska tungt lastad. Har även en undertröja under skjortan för att förhindra att blodsugarna biter igenom kläderna. Alla dessa faktorer tillsammans gör att början av min färd i Krakelandet blir en ganska svettig historia och det attraherar myggen ännu mer!

Stannar ändå och tittar på saker. Det är mycket brandljud här och jag kommer fram till en göl där det växer vad jag först tror är en mängd med ängsull, men när jag kommit närmare och studerat växten i detalj ser jag att det är fjällskråp! Hittar även spindelblomster i kanten av samma göl.

Fjällskråp

Fortsätter min färd norrut genom reservatet. Det blir gradvis lättare att ta sig fram då tallskog tar över och marken blir torrare. Ser många fina gamla tallar med intressanta bohål och "tjuker" dvs. särnamål för vrilar. Kommer nära ett hackspettbo där det är ett fasligt ståhej, och efter en stund hör jag en duvhökunge som klagar i en annan tall. 

Norra gränsen av reservatet går över i lite sumpigare skog igen, men det finns en hel del torrakor med varglav. Jag vet också att det finns intressanta tickor på granlågor i området. Ska ta mig en titt vid ett senare tillfälle.

På vägen tillbaka ser jag lavskrikor. Ett föräldrapar och en unge. Ungen flyger efter föräldrarna och tigger mat. De verkar måttligt roade och försöker flyga ifrån ungen, men den ger sig inte utan till slut får den som den vill. Det blir en fin avslutning på min tur. Solen har kommit fram och det fläktar lite så myggen är inte så besvärande när jag går sista biten fram till vägen. 

Antal kommentarer: 0

Namn: E-postadress: Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)