Dagbok

Tredagars solotur i gränsland

2011-06-20

Dag 1 20/6 - 2011

Begav mig denna junidag ut på ett för mig stort äventyr. Den tid på året då det är som allra ljusast, den tid jag älskar allra mest, då beslutade jag mig för att förverkliga en av mina pojkdrömmar. Jag har begett mig ut på en fjällvandring som jag beräknar ska ta ca tre dagar. Jag är helt själv på denna vandring!

Tanken på att göra något sådant här har väl egentligen legat och grott ända sen jag som liten pojke drömde om äventyr, men det var först för ungefär tio år sen som planerna började ta fart på allvar. Det var Kjell Westerdahl, en lärare på Mora folkhögskola, där jag då gick, som berättade att han ensam brukade vara ute och fjällvandra i ibland upp till fjorton dagar. Många tycker säkert att det verkar tråkigt att vara ute ensam så länge. Det är klart att det skulle vara trevlligt med en turkamrat, men samtidigt är det ju den ultimata friheten, att kunna styra kosan dit jag vill, stanna var jag vill, utan att behöva ta hänsyn till någon!

Nu sitter jag på Lövhögen, ett gammalt fäbodställe på härjedalssidan, i en stuga på gårdstunet som är öppen för alla. Den kallas för luffarstugan har jag läst i gästboken. Har med mig tält, men jag ska prova att sova här inne.

Luffarstugan

Gick hit från Öjvassla via Nysätern. Fjället var mycket lättgått och jag klarade mig från någon större regnskur.

Sitter nu och eldar i jötulkaminen här inne. Ska snart ut och prova att dra mig några öringar att steka till kvällsmat.

 

" Gick mig en afton till Härjeåns dal

  Vandrade uppströms med spö och med hatt 

  Björkarna stodo där stolta i sal

  Tog några harrar när dagen blev natt

  Solen går ner över Härjeåns dal"

 

St. Härjeån

 

Dag 2 21/6 - 2011

Idag infaller sommarsolståndet och jag firade genom att fortsätta min vandring i gränsfjällen mellan Dalarna och Härjedalen.

Det gick över förväntan bra att övernatta i luffarstugan. Hade lite svårt att somna och sen när jag väl gjorde det vaknade jag med ett ryck efter ungefär en timme. Kunde dock somna om ganska omgående och efter det gick det bra.

Efter att ha avnjutit en frukost bestående av bacon och ägg som jag stekt över öppen eld, och sköljt ner det med några koppar kaffe, axlar jag ryggan och fortsätter min färd.

Vandrar vidare uppströms Stora Härjeån. När man går från Lövhögen uppströms har man Vedungfjället på sin vänstra sida och norrut ser man Varghöjden och Lill-Uckuvålen. Lite snett fram till höger reser sig Lövhatten ovanför skogsranden. Det är fina vyer som breder ut sig!

Skrämmer en kull med ripkycklingar. Plötsligt när jag kom och gick började det pipa väldigt framför fötterna och en mängd ripkycklingar började springa åt alla håll. Mamman börjar sin föreställning med att låtsas vara skadad för att locka bort mig från ungarna. När jag balanserat mig över en strid och bred bäck på några hala stockar upprepas skådespelet, den här gången av en tjäderhöna.

Några timmar efter att jag startade färden anläder jag till Lövhattvallen. Kände verkligen att nutid och dåtid vävdes samman när jag gick på den gamla stigen som så många trampat före mig. Såg bleckor ibland på någon fjällbjörk och stenrösen sporadiskt efter stigen. Vid Lövhattvallen blir jag dock brutalt påmind om att svunna tider aldrig mer kommer igen. Fäbodstugan är i bedrövligt skick! Fönstren är borta och det är rävspillning på golvet! Övriga byggnader återstår det bara ruiner av. Det är så tråkigt att så få ser något värde i att försöka bevara lite av vårt historiska arv.

Jag fortsätter i kanten på Lövhattvallen och upp på sidan av Lövhatten. Det blåser rejält uppe på fjället, men utsikten är hänförande! Rakt norrut har jag Häggingfjället och lite väster om det Fonnfjället. Skymtar Sömlingshågna en stund.

Häggingfjället. I bakgrunden skymtar Sömlingshågna.

Slår upp tältet i fjällbjörkskogen norr om Mellersta Lågheden.

Efter att ha ätit lite och vilat en stund går jag en lov i omgivningarna. Dels för att hämta lite vatten, men också för att få erfara den speciella atmosfär som råder i en fjällbjörkskog. Plötsligt ser jag något som rör sig snett framför mig! Det är en räv som är helt omedveten om min närvaro. På ca femton meter ställer den sig och ser på mig. Kameran ligger kvar i tältet...

 

Dag 3 22/6 - 2011

Tänk vad fantastiskt att få vakna av att fjällets näktergal, blåhaken, sjunger utanför tältet! Det gör att jag själv får lust att hoppa ut och dra in den friska luften och sjunga "morgon mellan fjällen". Gör dock inte det, ty nattens sömn har inte varit den bästa. Blåsvädret gjorde det svårt att sova och jag har frusit. Är överlag besviken på en del av min utrustning. Den är tung och otymplig vilket gör den mycket jobbig att bära på. Detta gäller framförallt när jag går över myrmarker.

Inte mycket att göra något åt när jag befinner mig ca femton kilometer från närmsta väg, så efter frukost och nedmontering av tältet fortsätter jag min färd.

Går norrut och gör en strykare på Häggingfjällets västsluttning. Försöker hålla mig ovanför fjällbjörkskogen då det är ganska kuperat och träden står tätt och det är snårigt. Lättare att gå på kalfjället! Nackdelen är att chanserna att få se olika djur kanske är mindre på kala fjällheden. Efter fadäsen med räven igår kväll går jag idag med kameran redo i högsta hugg.

Helt dött är det dock inte. Vid ett flertal tillfällen skäller någon lämmel ut mig. Det är tur för mig att de är så ettriga och varnar, för annars skulle jag nog aldrig ha upptäckt dem så bra som deras färgteckning smälter in i vegetationen. Ljungpiparen är en annan ständig följeslagare för fjällvandraren. Går även rakt på ett rede med fyra spräckliga ägg. Skyndar mig därifrån för att inte störa ruvningen.

En ettrig liten kamrat!

När jag vandrat ca tre timmar befinner jag mig mellan Fonnfjället och Häggingfjället. Framför mig tornar Somlingshågnas branta vägg upp sig. Som en kolossal och orubblig jätte som aldrig kommer flytta på sig. Berget utstrålar en väldig uråldrig kraft och man känner sig verkligen liten.

Sömlingshågna, en uråldrig jätte

När jag ätit och vilat i skuggan av detta fantastiska fjäll, beger jag mig västerut igen. Kommer ganska omgående in på en kryssmarkerad led och det blir lite mer lättgått. Ryggsäcken fortsätter att vara tung och besvärlig. Midjebältet vill hela tiden kasa neråt trots att jag dragit åt det så mycket det går utan att jag går av på mitten. Med några kilometer kvar till Storfjäten passerar jag Fonnvallen. Här var det mest nyare hus så jag känner inte historiens vingslag som jag brukar göra.

När jag senare sitter i bilen igen kan jag summera följande dagar. Det har varit en fantastisk tur! Lite otur med utrustningen, men nu har jag i alla fall testat den. Vädrets makter har verkligen varit med mig. Har gått mellan 45 - 50 km. Gränsmarken mellan Dalarna och Härjedalen var verkligen en trevlig upplevelse. Vi ses nog snart igen! Kanske när det börjar vankas hjortron... 

 

 

Antal kommentarer: 5

2011-07-02 12:29:32

Flotte bilder og turbeskrivelse Nonne :)

2011-07-03 13:54:44

Det här har du gjort bra... Synd att du inte levt för 40år sedan då skulle vi följt med dej :D Hälsningar Gunnel och Arne

2011-07-25 21:57:28 - Ingela

Härlig tur. Skulle kunna tänka mig att det är mycket meditativt att vandra ensam. Har själv drömmen att göra en pilgrimsvandring någon gång.:)

2012-04-16 15:30:03

(heart) :)

2014-05-31 17:26:43 - Jenny, Pesciatini@gmail.com

Låter som en fantastisk tur! Inspirerande :)
Namn: E-postadress: Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)