Dagbok

Den glömda dalen

2011-06-28

Det kan inte hjälpas att inläggets rubrik för tankarna till ett Tarzan- eller Fantomenäventyr, för det är den mest passande titeln. Samtidigt förpliktigar ett sådant namn att bjuda dig som läsare på en bra och spännande läsupplevelse. Hoppas jag kommer att lyckas!

Dag 1 28/6 - 2011

Vad härligt att få andas fjälluft återigen! Går från parkeringen vid Morbäckssätern, stället där händelsen med mors lilla Olle och björnen inträffade i verkligheten. Målet med vandringen denna gång är den för många okända Girådalen på Fulufjällets västsida där den försvinner in i Norge. Denna mystiska dal är okänd även för mig, men det är ett ställe jag många gånger fantiserat om att besöka.

Det har redan hunnit bli eftermiddag när jag startar min vandring. Första etappen på tre km fram till Tangåstugan går snabbt. På den här turen har jag med mig en kamrat, min pigga gråhund Örn. Kanske det är för att han är med det går så pass snabbt, han är ivrig och en god draghjälp när det går uppför.

Vid Tangån vilar vi och dricker. Örn var verkligen duktig när vi balanserade oss över ån på den smala och högt över vattnet belägna bron. Han är väldigt törstig och det är nog varmt åt honom för normalt gillar han inte att bli blöt, men nu vadar han ut ända upp till magen när han ska dricka. Det svalkar säkert skönt.

Den smala bron över Tangån. Ca en halv meter bred.

Vi tar oss upp från Tangåns dal och anträder vandringen över det mäktiga Tangåfjället. Utsikten är verkligen hänförande. Västerut ser man långt in i Norge, och i söder reser sig först Näsfjället och Mellanfjället och längre bort i ett blågrönt dis Transtrandsfjällen.

När man går över Tangåfjället får man se många intressanta geologiska formationer. Detta förstår även jag fast jag inte är så insatt i ämnet. Jag har läst någon gång att Fulufjället är extra intressant eftersom att inlandsisen i princip låg stilla när den smälte just här. Det i sin tur innebär att det landskap vi ser idag till stora delar ser likadant ut som det gjorde före den senaste istiden, dvs. likadant som för ca hundratusen år sedan! Tanken är svindlande.

Ser inga lämlar idag, men däremot någon ödla och några sorkar. Det gillar Örn, det är ju längesedan jag gav honom tillnamnet "råttjägar'n". Han förtjänade verkligen det namnet när han tog en liten mus som irrat sig in i min mammas hus förra vintern. Han gjorde processen kort med den kraken, och det blev ett stort rabalder när vi skulle hindra honom att äta upp den. Nu gäller det bara att vara beredd när han gör något tokryck så att man inte står på huvudet. Detta gäller speciellt om vi just då råkar befinna oss i något av de talrika blockhav som finns här.

Fågellivet är ganska enahanda. Ser i princip tre arter: småspov, ljungpipare och någon dalripa som ibland också har kycklingar.

Säcken med min utrustning börjar tynga rejält när vi kommit ca nio km. Stannar därför och vilar nästan en timme vid Lissfjällsbäckens källa. Det är en ganska speciell början på bäcken. Man går över ett större moras där man hela tiden hör hur vattnet porlar under fötterna. Stenarna är också bevuxna av speciella mossor som tyder på att det är en fuktig miljö. I slutet av moraset är det knallgrönt av ormbunkar och där kommer bäcken fram under en stor sten och det blir nästan som ett litet vattenfall. Jag kan även upplysa om att vattnet är alldeles kristallklart och smakar gudomligt!

När vi tagit oss över Lissfjället breder Girådalen ut sig där nere. Det påminner om ett sagolandskap. Glittrande bäckar som slingrar sig ner från gröna fjällsidor. Det är ganska brant att ta sig ner till bottnen av dalgången, men väl där blir jag alldeles hänförd. Slår upp tältet tio meter från åkanten. Det är otroligt knottigt så vi försvinner snabbt in och intar kvällsmaten.

Lägerplatsen vid Girån. Ett  fantastiskt ställe!

Nu ligger Örn här och sover så gott. Jag ska krypa ner i sovsäcken och låta mig vaggas till sömns av vattnets stilla brusande och drömma om kommande äventyr i gröna, lummiga fjälldalar.

Dag 2 29/6 - 2011

Det gick bra att sova i tältet och Örn har varit lugn. Låg kvar i det längsta och drog mig. Eftersom knotten var svår igår kväll vill jag att det ska börja fläkta lite innan jag går ut.

Efter att ha intagit frukost och kaffe inleder vi vår färd. Följer Girån uppströms. Det är rena sagolandskapet som breder ut sig! Kristallklart vatten som bildar små fall och forsar när det faller utför klippväggar som verkligen ser ut att ha formats i en svunnen forntid. I Giråns övre delar är det ett lite större vattenfall och sedan rinner ån över en ca tvåhundra meter lång sträcka där bottnen är alldeles slät, en berghäll. Ett makalöst skådespel!

Girån, ett paradis!

Vattenfallet i Giråns övre delar.

Jag lämnar Giråns frodiga björkskog och går rakt västerut. Kommer ganska omgående till Norra Summelhöbäcken som jag följer uppströms. Det är mycket insekter i luften och efter en stund ser jag att det är bastardsvärmare. Vilken fantastiskt vacker insekt med sin sammetssvarta kropp och rödlila vingar. Undrar hur den förtjänat sitt ofördelaktiga namn?

Jag vilar uppe på Slotthöa.Beundrar utsikten mot Bergådalens långa och djupa ravin. Västerut reser sig Slotthammaren och Slottet. Beslutar mig för att gå dit.

Det blåser ganska rejält, men det är ändå väldigt varmt i luften. Börjar bli ganska seg i benen och ett skavsår börjar göra sig påmint. Det är även väldigt varmt åt hunden och det är längesen han fick dricka.

Klättrar trots detta upp på Slotthammaren. Här ser man långt in i Norges dalar. Hela Fregn breder ut sig framför mig och i dess norra del är det en ansamling med hus. Kan det vara Fregnsätra?

Går sedan upp på Slottet. Utsikten är även här otrolig och nu ser jag Skôra och Ljöran. Det är väldigt brant och stenigt att ta sig ner igen och Örn jagar sorkar och det är svårt att hålla balansen. När vi äntligen kommit ner och jag vänder mig om, ser jag att vi gick ner där det var som allra brantast och svårast. Det såg man inte uppifrån.

Börjar gå mot Summelhöa. Det jag reagerar på här är att det är totalt slät fjällhed med gräs, ljung och väldigt mycket fjällfibblor. En väldig kontrast mot den blockiga terräng jag mött tidigare under denna färd.

Fjällfibbla.

Vänder tillbaka mot lägret. Det är fina vyer som breder ut sig i kvällssolens ljus. Precis innan vi ska lämna fjället och gå ner i fjällbjörksskogen igen börjar Örn vädra väldigt och blir alldeles stel. Plötsligt kommer det upp en älg i skogskanten och tittar på oss. Behöver jag säga att hunden blir helt tokig? Mitt för tältet tar jag av mig kängorna och vadar över ån då den är alltför bred att hoppa över. Vattnet är så isande kallt att känseln i benen och fötterna försvinner.

Dag 3 30/6 - 2011

Det har varit en mycket orolig natt! Orsaken torde vara att jag drack alldeles för dåligt under gårdagen, inte stort mer än en liter och det är ju alldeles för lite när man går arton km på fjället. Detta renderade i att jag vaknade mitt i natten med en sprängande huvudvärk, och har sedan legat resten av natten och vridit mig utan att få sova. Jag skulle ha druckit mer innan jag somnade igår, men jag var för trött. Så trött att jag glömde berätta om den fantastiska rönnen som växte invid Giråns strand nästan uppe på kalfjället. Den var mycket högre och grövre än de omgivande björkarna. Det hör till ovanligheterna att rönnar blir så stora i fjälldalar eftersom de är mycket begärliga som föda av framförallt älgen, och älg finns det ju här bevisligen. De brukar beta ner rönnarna när de är små och de blir därför sällan mer än yviga buskar.

Jag glömde också berätta om de otroliga klippblock jag såg bortåt Summelhöa till. De hade väldigt tydliga vågmärken, ett synligt bevis för att man går på en uråldrig havsbotten när man går på Fulufjället. Sådana märken ser man lite varstans på fjället, men just här var de ovanligt stora, tydliga och talrika.

Märken från vågor när Fulufjället var botten i ett tropiskt hav.

Till slut blir huvudvärken outhärdlig och jag stapplar vimmelkantig ut ur tältet och ner till ån där jag genast dricker en halv liter. Sedan måste jag gå och vila en stund för jag mår verkligen inte bra.

Efter någon timme har jag fått i mig ytterligare någon halvliter med vatten och går ut i solen. Det har börjat fläkta lite så knotten är inte så besvärliga.

Börjar riva lägret. Det har regnat lite under natten så jag breder ut yttertältet på marken så att det kan torka lite, innertältet får stå kvar uppe och blåsa ur, det har blivit fuktigt av kondens under natten. Det gäller även sovsäcken och de andra sakerna, så jag breder ut dem på tork i gräset. Det är otroligt hur mycket saker man kan bära med sig i en sextiofemliterssäck!

Några timmar och nästan två liter vatten senare börjar jag känna mig i form nog för att anträda återfärden över fjället. Det är med ett stort vemod jag lämnar Girån. Står en lång stund kvar på platsen och insuper atmosfären. Lyfter på hatten för Giråns dal. Vi ses igen!

Börjar gå uppför den branta sluttningen österut. Örn är ivrig och drar väldigt. Har inte hunnit just mer än hundra meter när det plötsligt rasslar till och en stor, svart huggorm ringlar sig ner under en sten alldeles framför tåspetsen på min känga! Går några steg åt sidan för att få bort hunden därifrån, då ligger det en orm till där ihoprullad i riset! Den är mindre och sicksackmönstrad, ljust grå i färgen, kanske en hanne? Hunden passerar den på ca två decimeter utan att se den och det är nog tur det. Skulle han bli ormbiten så här långt ut i vildmarken skulle jag nog inte klara honom.

Efter denna passus går återfärden relativt händelselöst förbi. Ser en ovanligt stor ripkull uppe på Lissfjället. Det verkar som att det är två hönor som hjälps åt med sina kullar. Det har jag inte sett förut.

Förföljs hela tiden av hotfulla åskmoln, men klarar mig från regn.

Sex timmar senare och med mycket ömma ben och fötter kommer jag fram till bilen. Åker till Särna och mor och äter grillat. Ska efter maten ta fram och visa henne utrustningen jag använt. Upptäcker då att tältet saknas! Tog av det när jag kom fram till bilen för att kunna ta fram bilnyckeln som låg i ett säkerhetsfack inne i säcken, och glömde sedan tältet! Åker i ilfart tillbaka till Morbäckssätern, fem mil enkel väg. Till min lättnad ligger det kvar på parkeringen! Jag har till och med kört över det lite när jag backade ut därifrån. Så blev det ett lyckligt slut på denna fantastiska tur. Till Girån kommer jag definitivt att återvända!

 

Antal kommentarer: 3

2011-07-02 12:02:22

Så flott å få følge deg på dine utflukter på dette viset Nonne :) Du og Ørn har hatt flotte dager i fjellet skjønner jeg :) Ser frem imot å lese om neste tur :)

2012-03-13 10:29:16

(heart):)

2014-08-17 00:22:05 - Anders

Så inspirerande. Är på väg till Fulufjället i nästa vecka. tack för tipsen.
Namn: E-postadress: Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)