Grönsåsen

För många Särnabor är namnet Grönsåsen eller "Grönschn" som det heter på särnamål, synonymt med fäboden Grönsåsen. Här var det tidigare prästfäbod hörande till Särna, men det är nu längesedan det fanns några djur här. Den här artikeln handlar i stället om berget Grönsåsen som ligger något söder om fäboden. Det är ett relativt nytt reservat (exakt datum för bildandet är osäkert, men det är efter 2000). Det kan nog sägas att Grönsåsreservatet kom till av en ren slump och denna hemsidas författare hade en stor del i att det blev ett skyddat område!

Det hände sig att Lennart Bratt på länsstyrelsen hade kontaktat Lars Nicklasson (fd. kronojägare för Domänverket) för att förhöra sig om det fanns några skyddsvärda lokaler inom Särna-Idre besparingsskogs marker. Lars bollade då vidare till mig och jag gav Lennart några tips om ställen där det var fin gammal skog (dock inte Grönsåsen). Senare det året var jag på skogsvandring i Grönsåsen som jag varit många gånger tidigare. Upptäckte att skogen hade blivit rensad på undervegetation (det är något som ofta görs innan en slutavverkning för att underlätta framkomsten för skogsmaskinerna) och att det var snitslat. Snart skulle de alltså avverka detta fina område! Kontaktade då Lennart och berättade om detta område. Att det verkade skyddsvärt med sina gamla tallar med brandljud och att det fanns en fin tjäderlekplats. Han sa då att det inte gick att få till ett skydd med så kort varsel eftersom skogsstyrelsen redan godkänt avverkningsanmälan. Men någon avverkning blev det aldrig. Fick långt senare höra att länsstyrelsen beslutat att skydda detta område och Besparingen fick ersättningsmark på andra sidan Fuluälven. Jag blev glad! Och nu finns området kvar och är väl värt ett besök.

Det som möter dig om du gör ett besök i Grönsåsen är gamla grova tallar, ofta med brandljud. Främst i den sydvästra delen av reservatet har det brunnit. Man ser tydligt successionen av granar efter branden (succession = hur marken koloniseras av olika arter efter en störning). Nästan alla har ungefär samma ålder. I den nordöstra delen dominerar granskogen och den är även lite äldre. Där finns det en hel del lågor av grövre modell och ofta växer det smågranar på den gamla stammen. En hel del gamla brandstubbar kan skådas och många intressanta mossor och lavar.

 

Typ av objekt: Gammal barrblandskog i ett sent successionsstadium efter brand. Gamla överståndare av tall med ett allt större sekundärt inslag av gran. Vissa bördiga myrområden samt bäckravin med inslag av högörter.

Markägare: Särna-Idre Besparingsskog

Status: Naturreservat

Vägbeskrivning

Från Särna åk norrut mot Idre. Sväng vänster på väg mot Mörkret. Efter ca 15 km sväng vänster vid skylt Grönsåsen 4.

Från Strupen åk norrut ca 10 km. Sväng höger vid väg Torsbergsvägen. Fortsätt 2 km och reservatet är på din vänstra sida.

 

Det finns många tecken på forna bränder i Grönsåsen. Skogseld var en vanlig företeelse förr i tiden. Ofta förorsakades de av blixtantändning, men från 1800-talet och fram tills man började hugga skogen för virke så brände man medvetet skogarna för att öppna upp dem och öka ljusinsläppet. Det gynnade gräs och andra örter och man fick ett bättre bete för djuren som gick på skogen i närheten av fäbodarna. Här är det ett rotben som sticker upp svartbränt ur mossan. Om man vet lite om branddynamiken i skogarna så går man nästan runt som en detektiv och ser på tecken i skogen som kan tala om vad som hänt i den tidigare. En helt ny dimension öppnar sig!

I den västra delen av reservatet är det äldre tallskog som dominerar. På denna bild ser man också hur yngre gran kommer underifrån. Granen är sekundär, med det menas vilken koloniseringsstrategi den använder efter att ett område utsatts för en störning av något slag. Vid tex. en skogsbrand dör många träd och marken blir öppnare och ljusinsläppet ökar. Först kommer då de sk. pionjärerna in. Det är arter som satsar på att vara först på plan och slippa konkurrens. De sekundära arterna har i stället en mer långsam och utmattande filosofi. De kan växa i skuggan av andra och leva på knappa resurser, men i det långa loppet kommer de att stå kvar som herrar på täppan, tills det kommer en ny störning. Det är den naturliga beståndsdynamiken.

Nästan alla äldre tallar i Grönsåsen har brandljud. Observera att det även här börjar komma in gran sekundärt. Om det inte brinner igen så kommer den slutligen att helt ta över.

Typisk miljöbild från granskogsdominerat område i som finns främst i reservatets östra och norra delar. På sikt om skogen får stå orörd och opåverkad är det denna naturtyp som kommer att dominera. De äldre överståndarna av tall kommer att dö och så länge skogen är sluten och skuggig av gran kommer ingen nyetablering av tall att ske.Det syns på den här bilden att de flesta granarna har ungefär samma ålder, vilket tyder på att de kommit hit ungefär samtidigt, troligen efter en brand.

En gammal stubbe som vittnar om att det förekommit huggningar i området under en kort period för länge sen. Lägg märke till den likåldriga granskogen i bakgrunden. Åter ett tecken på att de träden kommit vid samma tidpunkt, troligen efter brand.

Det finns många märkliga träd i Grönsåsen. Den här tallen står vid utsiktsplatsen i den norra delen av reservatet alldeles ovanför fäboden. Många kärlekspar har ristat in sina initialer här.

Även naturen själv är en utmärkt trädristare. Här är det troligen sextandad barkborre som varit konstnären.

Sinnebilden av fin och orörd natur. Spindelväven som sakta vajar mellan två träd.