Gäljådalen

När jag fick körkort kunde jag börja utforska skogarna runt Särna på ett helt annat sätt än tidigare, och det gjorde jag verkligen också! Åkte in varenda liten grusväg som var farbar och satt sedan på kvällen och studerade kartor över var jag varit.

Jag minns en sommardag när jag för första gången åkte över Sia och vidare över Fuluälven vid Strupen. Svängde höger i korsningen efter bron och följde vägen norrut. Efter fyra fem kilometer kom jag fram till en fantastisk plats! Tät lummig granskog kantade vägen och grenarna hängde under stundom ända ner över bilen. Efter en liten stund kom jag till en liten urkörning där det satt en oansenlig liten blå skylt med texten Gäljåstugan och Tangsjön, jag hade kommit till Gäljådalen!

Följde stigen upp mot fjället. Det var en riktig sagoskog som mötte mig! Tät frodig granskog. Små källbäckar som porlade fram under de största trädens rötter. Formidabla hav av midjehöga ormbunkar och en blåaktig blomma som på vissa platser var lika hög som jag själv (jag vet nu att den blomman heter fjälltolta och är en sk. högört). Efter ett antal kilometers vandring i detta paradis öppnade sig granskogen och grova, glest stående gamla tallar stod som en fond framför det ännu snöklädda fjället som tornade upp sig framför mig. Detta område tilltalade mig väldigt mycket och jag gjorde det till en tradition att försöka gå upp genom dalen den 29 juli varje år då det var Olof-dagen, ett namn som jag själv bär och som betytt mycket i min släkt.

1997 förändrades allt detta. Natten mellan den 29 och 30 augusti drog mörka moln ihop sig över den västra himlen. Först kom ett regn som till en början verkade vara som vilket regn som helst, men det skulle visa sig vara början på ett oväder så otroligt kraftigt att något liknande inte inträffat under tusentals år!

Ovädret hade byggts upp av den ovanligt varma sensommarluften över Atlanten och valde sedan att parkera väldigt lokalt i princip bara över Fulufjället. Den natten noterades över 700 blixtar på fjället och det föll ca 400 mm med regn! Årsmedelnederbörden i dessa trakter ligger på ca 600 mm vilket innebar att det kom två tredjedelars årsnederbörd på tolv timmar!

Man förstår lätt att konsekvenserna av detta blev oerhörda. Små bäckar och åar såsom Tangån och Kloran, men framför allt de två Gäljåarna, svämmade snabbt över sina bräddar och hade en vattenföring lika stor som de största av älvar i detta land! Stora mängder sediment spolades bort och vattnets krafter var så enorma att stora stenblock spolades med. I Stora Gäljåns övre trånga dalgång packades sediment och sten och bildade en fördämning. När den sedan brast följde stora delar av bergväggen med och det bildades en ny damm som i sin tur brast. Mängder med träd slets med likt tändstickor, beräkningar gör gällande att så många som 10 000 granar kan har ryckts med i vattenmassorna denna natt! Vissa stubbar som man nu kan skåda avslitna skulle det krävas flera man för att kunna famna runt.

Fuluälven svämmade också över sina bräddar vilket fick konsekvenser längre ner i vattensystemet. I normala fall är det ca tre meter ned till vattnet vid bron i Strupen. Den här natten kom vattnet över bron i höjd med räckena! I Sörsjön gick vattennivån ända upp mot landsvägen och konsumaffären. Den stora mängden sediment som spolades med de skoningslösa krafterna gjorde att Gävlebukten, där Dalälven så småningom rinner ut i Östersjön, färgades gul under nästkommande vecka.

För området vid Gäljåarna innebar det att den förut lilla inbäddade dalgången på stora områden blev helt barskrapad, det såg ut som ett motorvägsbygge hade inletts! På andra ställen låg brötar med sediment och stockar likt ett plockepin tiotals meter upp i luften! Vägen genom området spolades bort och i stället för två små åar liknade det mest ett deltalandskap med vatten som strilade lite överallt mellan de träd som stod kvar.

Idag har växtligheten börjat komma tillbaka. Det är intressant att studera vilka växter som återkommer och i vilken ordning. Brötarna har sjunkit ihop och det har åter bildats två huvudfåror med vatten. Det fanns tidigt en oro att all den mängd död ved som bildades skulle kunna bli en härd för skadeinsekter såsom granbarkborre och att den sedan skulle ge sig på angränsande skog och kanske döda träd i produktionsskogen. Dessa farhågor besannades inte. Däremot har djurlivet fått ett livsnödvändigt tillskott eftersom att både vedlevande insekter och svampar kunnat frodas. Fåglar och andra djur som lever av dessa insekter har då i sin tur fått en mycket större tillgång till föda.

Sådana här extrema störningar i naturen kan te sig fult för många av oss människor och att det förstör en fin natur, men de är ju förutsättningarna för att livet ska gå vidare för de arter som är beroende av att sådant här händer. De är en del av det naturliga kretsloppet. 

 

Typ av objekt: Frodig, örtrik granskog i de nedre delarna. Översvämningsområde där återkolonisation pågår av växtligheten. I de övre delarna kommer det in mer och mer tallskog och myrmarker. Sista biten upp mot fjället är det en blandning av glest stående väderpinade granar och fjällbjörkar.

Markägare: Staten

Status: Nationalpark

Vägbeskrivning

Det finns två vägar att ta sig till Gäljådalen. Man kan åka in från vägen som går mellan Särna och Sälen. Det står Strupen på skylten. Fortsätt rakt fram och över Fuluälven. Sväng sedan höger och åk ca 4 km och du är framme.

Det går också att åka från Mörkret. När man passerar bron över älven står det en skylt Göljån till vänster. Följ den vägen ca 12 km och du är framme!

Tallarna som står som en sista utpost mot kalfjället lever verkligen i en kärv tillvaro vilket också märks på deras karga utseende.

Det är fortfarande mycket snö kvar i raviner och på skuggsidor, ovanligt mycket såhär långt in på sommaren, men så har det ju också varit en seg vår och en kall sommar.

Gäljåstugan.

En lummig granskog möter den som vandrar upp genom Gäljådalen. Här ligger en fallen jätte likt en fornlämning från en svunnen tid.

När man börjar komma upp ur granskogen öppnar sig landskapet och tallarna står som en fond franför det ännu snöklädda fjället som reser sig i väster.

Det är svårt att greppa naturens oerhörda krafter! Det ser ut som ett motorvägsbygge har dragits igång! Detta tog tolv timmar för naturen att åstadkomma, hur lång tid skulle det ta för människan?

Man ser på den gröna nyansen att växtligheten börjar komma tillbaka.

Död föder liv. Här spirar en ormbunke under försommaren.

Det var någon som myntade begreppet "den levande döda veden", och det är verkligen en sanning! Man har upptäckt att det finns fler arter av insekter, svampar och mossor på döda träd än det finns på levande. Här är det en klibbticka som växer på en granstubbe.

Kommentar
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)