Gammelsätern

Vid Gammelsätern ca en mil söder om Särna ligger ett litet anonymt naturreservat. Det avsattes redan 1931, men få vet om att det existerar. Anledningen till att det avsattes var först och främst för att skydda det bestånd av den sällsynta orkidén guckusko. Senare har man även hittat ett flertal andra ovanligare orkidéarter, t.ex. spindelblomster och korallrot. Reservatet utvigades glädjande nog 2007.

I den västra delen rinner en bäck som kommer från sätern som ligger alldeles söder om reservatet och utan att ha så stor inblick i artinventeringen så törs jag nog säga att bäcken är livsnerven i detta område som i övrigt är kargt och blockrikt, skarpa marker där tallhedar dominerar. Längs bäcken är det dock frodigt och för den som är botaniskt intresserad finns det mängder av både hög- och lågörter, t.ex. strutbräken, älgört, ekbräken, ekorrbär, humleblomster och ormbär.

I de övre delarna är det en torr tallskog som omger bäckravinen och det är här vid de blötare partierna guckuskon växer. Jag vill i denna text vädja till dig som besöker området att vara noga var du sätter fötterna så att du inte oavsiktligt trampar på några blommor vilket hade inträffat vid mitt senaste besök. Blomningen inträffar runt midsommar.

Längre ner längs bäcken är det ett större område med en sammanhängande granskog där det inte är så mycket ljusinsläpp, vilket borgar för att luftfuktigheten hålls på en jämnare nivå och det gynnar fuktälskande arter som många mossor och lavar.

Typ av objekt: Karga, skarpa tallhedar som genomskärs av ett frodigt bäckdråg. Granskog i reservatets södra del.

Markägare: Staten

Status: Naturreservat

Vägbeskrivning

Åk Rv70 söderut ca 10 km. Sväng sedan vänster vid brun skylt Gammelsätern. Åk fram dit husen börjar och följ stigen som går efter bäcken fram till beståndet av guckusko. Ta med myggmedel!

 

Redan när man går in i reservatet möts man av en lummig grönska.

Bäcken rinner centralt från söder mot norr i reservatet.

Guckusko är liksom många av de andra orkidéarterna i Sverige kalkälskande och växer således på kalkrik mark, men i övrigt skiljer den sig framförallt utseendemässigt från sina släktingar.

Den stora läppen är det som främst gör att den skiljer ut sig.

Läppen är i själva verket en fälla för insekter som besöker blomman, men guckoskon är inte köttätande utan fångar insekter för att de ska tvingas vara länge inne i blomman och därigenom få rikligt med pollen på sig.

Insekter som kommit in i blomman tar sig inte ut samma väg, men längst bak i "toffeln" finns det små öppningar som insekten så småningom hittar och då kan komma ut och flyger sedan till en annan guckusko och pollinerar den.

Till dig som besöker reservatet: var försiktig så att du inte trampar på blommorna! Hotet mot arten är i övrigt skogsbruket och dikningar av våtmark lämplig för guckusko. Uppgrävning och plockning har varit ett stort hot, men de flesta vet idag att orkidéerna är fridlysta och att försöka flytta en guckusko till trädgårdslandet hemma fungerar inte då den är väldigt känslig och noga med sin livsmiljö.

Denna högstubbe står kvar som ett monument från en svunnen tid.

Tänk att en gammal murken trädstubbe kan skapa fantastiska konstverk.

Längst norrut i reservatet är det tidvis översvämmat med stillastående vattensamlingar. I bakgrunden ser man att många granar har dött av syrebrist när rötterna varit översvämmade.  

Dessa "elefantben" har dock överlevt.

Kommentar
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)