Röjbackens Jiiri Februari 1997 - Maj 2013.

Vi visste ju att det skulle bli så här en gång Jiiri min trofaste följeslagare och vän, ändå känns det så svårt nu när vi tvingats gå skilda vägar. Kanske fanns tanken redan när jag hämtade dig i Skinnskatteberg en aprildag för 16 år sedan, men som människa väljer man ju att blunda för tråkiga fakta. Du vet, vi människor har ju en tendens att sätta oss över allting och hela tiden veta bäst, men jag behöver väl inte tala om för dig hur jag funkar för du och jag har ju som husse och hund kommit varandra så nära att det de sista åren inte behövdes många ord, vi visste ju ändå vad den andre ville. Det känns som en evighet sedan du kom till mig och blev en mycket stor och viktig del av mitt liv, men samtidigt känns det som om det var igår. Åren har flugit iväg! 

Du var en pigg och glad liten valp. Vassa små nåltänder hade du och du doftade sådär valpigt gott (jag fick akta mig dock för att snusa på dig lite för länge för då kanske du ville smaka lite på min näsa). I bilen på väg hem låg du i mitt knä och sov hela vägen. Det var aldrig några problem med dig. Den första tiden när vi bodde på Backen var jag ledig och vi var ute och busade om dagarna. Om du blev för sprallig så tog vi en biltur och då sov du så sött. Kommer du ihåg en dag i maj då vi åkte till Harundsjön och det kom över två decimeter med snö? Du hade aldrig sett snö och undrade vad det var för kallt och konstigt vitt, men upptäckte snabbt att det var ju ganska kul att äta och leka i! Vi har så många minnen ihop du och  jag Jiiri min vän.

De första trevande stegen tillsammans i skogen tog vi också den sommaren. Minns du när vi gick upp i Läsjöåsen och du rultade efter mig i ljungen på korta knubbiga ben? Hur husse gömde sig bakom en stubbe när du inte såg för att du skulle lära dig använda nosen? Hur din första rädsla över att han var borta byttes mot en strålande glädje när du hittade honom? Jag minns alla dessa stunder vi haft Jiiri min vän, hur mycket du älskade din husse och hur mycket jag älskade dig!

Jag minns det som igår när vi en solig morgon den första hösten gick upp i Bålsåsen. Du sökte ut och fick upp en flock med ungtjädrar. En av dem satte sig helt öppet i en liten martall 30 meter från mig. Du kom fram och såg upp mot fågeln och gläfste några trevande skall. När skottet gick och fågeln damp i backen var du tvungen att hoppa undan för att inte få den i skallen! Nu är det bara jag som kan återberätta denna historia. Den lever vidare endast i mina minnen. Du, fågeln och även skogen där det hela skedde finns inte mer på denna jord.

Du kom att bli en duglig jakthund, men det var inte bara i tjäderskogen du var en källa till glädje. Du var ju med på allt! Du lärde dig åka skoter trots att du i början var jätterädd för den där hemska stinkande och bullrande saken. Minns du den gången när vi var på Näcksjön och fiskade och du efter någon timme på finnspetsvis tyckte att det var lite väl tråkigt och hoppade upp på skotern och skällde på mig för att tala om att du ville åka och hitta på något roligare? En gång på sommaren var du även med när jag fiskade harr i Fuluälven. När jag vadade ut i forsen kom du halkande efter på hala stenar och plumsade i, men du ville helst stå bredvid mig i strömmen. Du var alltid så trofast Jiiri min vän.

Jag saknar dig otroligt mycket min fina hund och vän. Måste hela tiden svälja klumpen i halsen för att inte falla i gråt. Men det var ju ändå bäst det som nu skedde. Din tid hade helt enkelt kommit. Kroppen tog slut. 16 år är ändå en väldigt lång tid för en hund och jag tror att du levt så länge för att du känt hur älskad du alltid varit. Nu slipper du ha ont. Du är ung igen och springer genom frostvita skogar och överallt flaxar det upp tjädrar och sätter sig i uråldriga furor. Vindens stilla sus i topparna viskar ditt namn och din husse smyger bakom dig i skogen. Han finns med dig... Alltid...

 

Morgonen gryr och natten tar slut,

ditt minne alltid jag bär.

Mörkret flyr och din själ längtar ut,

nu bliver ro där du är.

 

Sov gott Jiiri min vän.

En pigg liten valp!

Fågeljaktspremiär 25 aug 2007.

Jiiri sommaren 2006. Till vänster min gammeltik Tikka.

Någonstans på Sia.

En glad hund springer till sin husse. Tvärvallen.

Någonstans på Sia.

Vid storgranen på Tvärvallen.

Vilopaus under en av alla våra oräkneliga skidturer på Sia.

Jiiri står och spanar ut över förödelsen i Gäljådalen.

Vilopaus under hjortronletning i Vedungfjällen, 2011.

Septemberkväll i Fuludalens skogar. 2011.

En lycklig hund vid en nyskjuten tjäderhöna! Aug - 2008.

Sällskap på älgpasset, Storstensmyra Trollsjön.

Vårvinter på Sia, 2012.

Siavägen, vårvinter 2012.

Någonstans vid Tangsjön sommaren 2010.

Vårbestyr vid Tvärvallen 2012.

Kommentar
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)