Naturen i Särna är fantastisk!

Norra Dalarnas fjällnatur är i sin karga skönhet även speciell ur många olika aspekter. Geologiskt skiljer sig den södra delen av fjällkedjan från den längre norrut (ungefär från Grövelsjön och norrut). Stordelen av fjällkedjan hör till den sk. Kaledoniska bergskedjan som bildades när de två kontinentalplattorna Laurentia och Baltica krockade med varandra. Laurentia gled då upp på Baltica och sedan tillbaka igen när de började glida isär. Det bildades då sk. skollor som har en mjuk sluttning på den västra sidan, men oftast markant är mycket branta på ostsidan. Ett lysande exempel på detta är Mittåkläppen i Härjedalen. Det gjorde också att yngre, senare bildade bergarter som kalksten avlagrades och det blev betydligt bördigare.

Detta är inte fallet i Fulufjället och Transtrandsfjällen som aldrig blev utsatta för Laurentia. Där är i stället berggrunden betydligt äldre, bland den äldsta i världen och består av svårvittrad sandsten och kvartsit. Sandstenen bildades för mellan 1300 - 1500 miljoner år sedan när Sverige låg söder om ekvatorn. Ett visst inslag av porfyrer kan också skönjas. Porfyr är inte som sandsten en sedimentär bergart eller en metamorf bergart som kvartsit som bildats under hårt tryck på havsbottnen. Porfyrer är i stället vulkaniska bergarter som liksom namnet antyder har bildats vid vulkanutbrott där magman stelnat och så småningom bildat bergarter. Porfyr, sandsten och kvartsit är samtliga mycket hårda och svårvittrade och bergartsammansättningen i Särnaområdet har därför stark inverkan på näringsbetingelserna för växt- och i förlängningen även djurlivet.

En annan faktor som har stor inverkan på de naturgivna förutsättningarna är klimatet. Nästan mitt emellan Mörkret och Särna finns den punkt som ligger längst ifrån alla hav på hela den Skandinaviska halvön. Detta innebär att det är ett lokalkontinentalt klimat med varma, torra somrar och kalla, snörika vintrar. Det hör till vardagen att temperaturen kryper ner mot -40°C under december - februari. Det kallaste jag själv varit med om är -47°C! Då förstår man lätt att det har en stor inverkan på de djur och växter som lever i en sådan miljö och att de har varit tvungna att specialanpassa sig för att överleva.

Snötäcket är ofta mellan 1 - 2 m djupt, men det är positivt i stor utsträckning för sorkar och andra mindre djur som kan klara kylan tack vare att snön isolerar så det ofta är nollgradigt närmast marken. Det bildas ett luftfyllt utrymme i förnan mellan marken och snötäckets undersida, Detta utrymme kallas för det subnivala rummet.

Snömängderna har gjort att t.ex. gran har fått anpassa sig. I Särna dominerar de sk. norrlandsgranarna. De lämpar sig inte som julgranar då de för att inte få grenverket söndertrasat av tung blötsnö utvecklat ett litet grenverk som sitter nära stammen. Yviga granar dukar under ganska omgående om det kommer mycket blöt och tung snö och de kan därför inte föra sina gener vidare.