1996-03-30

Har äntligen fått lite andrum i den militära utbildningen. Följde därför med min fiolguru Bertil Jansson, hans fru Margareta, barndomsvännen Bertil Eriksson med frun Anita, på en fisketur till Bålsjön. Med fiskningen var det inte så mycket bevänt. Vi stod mest och värmde oss och pratade. Alldeles på sluttampen fick dock Betil J två stora lakar. Det snöade och blåste hela dagen.

 

1996-04-06

Det är härligt med påskledigt. Därför följde jag denna påskafton med Hans-Ove och älvdalingen Tommy på en fisketur till Bålsjön. Det var brännande hett i solen men vi hade inte suttit länge förrän de andra ville hem. De hade packat ihop allting och höll på att starta skotern. Då small det! Jag kunde lycklig hala in en röding som vid senare kontroll visade sig väga fyra hekto och längden var trettiotre centimeter. Inte ens denna fina fisk kunde få de andra att stanna kvar.

 

1996-04-08

Gick från stora vägen in till Bruket denna förmiddag. I släptåg hade jag modern och moster Siv. Framför mig, dock kopplad, skuttade Tikka. Det var mycket länge sedan hon fick vara med såhär. Vi fikade först och skottade av trappen, sedan gick vi ned till Galsjön. Det var mycket folk och fisken nappade inte. Tog senare en tur ned till Djuptjärnen med Tikka i ett skoterspår. Det var människor även där. Upptäckte några myrstackar där det var full aktivitet. Otroligt!

 

1996-05-19

När jag stiger ur bilen denna mycket tidiga morgon, ligger det två decimeter tjocka snötäcket som kom under gårdagen fortfarande kvar. Termometern visade tio minus innan jag for hemifrån, så jag är fullt påklädd trots årstiden. Jag stänger bildörren så tyst som jag någonsin kan och går iväg genom skaren med frasande steg som tycks höras hur långt som helst i den klara och kalla luften.

Blir stående femtio meter ifrån bilen och först efter ungefär en halvtimme hör jag de första trevande knäppningarna. De följs av fler och efter en stund är spelet i full gång. Knäppningar, klunkar och sisningar genljuder från alla håll och kanter i skogen! Det är svårt att säga hur många svarta sagodjur det är, men jag gissar att det är ungefär fem till sex olika tuppar. Det är ganska precis så många som jag hörde när jag besökte leken i fjol om jag inte minns fel. Alltså har stammen klarat sig bra under det gångna året.

Jag väljer ut en tupp som inte verkar sitta så långt bort och börjar ansmygningen. Vid varje klunk tre snabba steg under sisningen. Undan för undan tystnar de andra tupparna när de varsnar människan. Precis som om de bevittnade det tidlösa skådespelet. Ibland tystnar "min" tupp och knäpper bara trevande. Kanske är det jag som tagit det sista steget en tiondels sekund för sent så att han uppfattat något ljud av det. Han fortsätter dock spela efter en stund och jag kan fortsätta framåt.

Till slut hamnar jag dock i en återvändsgränd när jag kommer fram till en porlande vårbäck där ljuden från tuppen drunknar. Jag går fram för att se var tuppen är och då flyger den iväg från en tallgren. Att den satt i ett träd tror jag beror på att den egentliga leken är över och att det här är någon form av efterspel från tupparnas sida. Det är också ljust så gott som hela nätterna nu.

 

1996-05-25

Denna kväll blev det en liten rodd efter Galsjöns stränder. Jag agerade roddare till stockholmaren Gerry som ville prova lyckan med sjöns gäddor. Vilken fiskeentusiast! Han verkligen älskar att fiska och berättade dråpliga episoder från fisket i Stockholms Ström där han praktiskt taget har bosatt sig efter pensionen. Han visade egna drag han hade gjort. Fisken uteblev men det var en trevlig tur ändå för vi hade stor tur med vädret.

 

1996-06-06

När det visade sig att maskhögens inre bestod av snö, sjönk modet en smula. Skulle det inte bli någon fisketur nu när det var så fint väder och allting? Då väcktes idén att åka till Fjätros och spinnfiska efter harr.

Fjätros eller Sôget som det populärt brukar kallas, är där Fjätälven rinner ut i Österdalälven. En sista rest av forsande vatten i den fordom en gång så stolta Storån. Sedan dammen i Trängslet byggdes har den vackra älven förvandlats till en sjö och åsarna runtomkring till stenskravel och sanddyner. Mycket ledsamt!

Väl framkommen drar jag på mig stövlarna, går ner till vattnet och börjar kasta. Eftersom det är lågt vatten i Särnasjön trodde jag att fallet skulle vara detsamma här, men vattennivån här är ganska normal.

Jag kastar vidare och byter spinnare ibland. Det är Vibrax-spinnare i olika utförande som nyttjas. De brukar fungera bra här.

Mygginvasionens förtrupper antastar mig, men jag känner inget besvär. Det är jobbigt att förflytta sig utefter den steniga stranden. Hela tiden rullar stenarna undan under fötterna.

Efter ytterligare en halvtimmes tröstlöst vevande förlorar jag en spinnare. Sätter på en ny och fortsätter en stund till sedan ger jag upp. Harren vill inte ha mina spinnare denna fina kväll.

 

1996-06-07

Beger mig denna afton åstad till "Sognen" i Fjätälven för att fiska. Detta parti av älven är mycket vackert. Klippväggarna stupar brant ned i ån som ena stunden är forsande och strid, och nästa lugn, ja nästan blank. I dessa lugnvatten brukar det stå fisk.

Kvällen är alldeles ljummen. Mygg och knott finns inte. Det är risigt och mycket "florat" efter den smala stigen som löper utefter älven. Det är ganska lågt vatten och det är kanske därför jag inte får någon fisk, eller också är jag för tidigt ute.

 

1996-06-16

Hans-Ove och jag var fiskesugna den här kvällen och åkte därför till Bålan för att prova. Det var ingen bra idé för det var så grunt. Åkte därför till Lemman i stället och där gick det bättre.

Fisken var liten, men vi fick i alla fall tre var som var värda att ta tillvara. Jag fick dessutom en som var rejält mycket större än de andra. Kul! 

Vi var hela tiden nervösa för det lär ha setts björn precis här för inte alltför länge sedan.

 

1996-06-17

Det mest otroliga har skett! Hans-Ove Karlsson var fiskesugen två dagar i rad! Mig veterligt har det aldrig inträffat förut. Han ringde och frågade om jag ville följa med och bäckmeta. Jag tackade ja!

När vi kom fram till fiskestället duggade det lite grann, men det gjorde ingenting för vi hade regnkläder med oss. Vi tog på dem och gick ned till vattnet och inledde fisket. Det var ganska lågt vattenstånd och våra försök att få fisk gick inget vidare.

När vi gått en bra bit uppströms utan ett enda napp gav vi upp. Det kan hända att vi var för tidigt ute för just den här bäckenkan man väl ändå räkna som fjällvatten, att det helt enkelt är för kallt än. Orsakerna kan vara många.

 

1996-06-18

Den här regniga kvällen åkte jag till sträckan mellan Fjätfallen och Fjätros för att prova fisket. Det högg till nästan omedelbart och jag drog upp en fin harr och just när jag skulle ta den slet den sig! Otur, men det är sådant som händer.

Efter en stund var det dags igen och jag halade in en vacker öring som hamnade i sniken. Sedan blev det heldött. Inte ett hugg! Jag gick upp längs ån i flera timmar utan resultat.

Gick och hämtade kastspöet och provade med spinnare någon timme. Det gick inte heller. Mycket konstigt! Höll sedan på att gå vilse när jag skulle tillbaka till bilen. En blöt och misslyckad kväll.

 

1996-06-20

Hans- Ove och jag stack till Fjeta på en snabbtur denna regntunga eftermiddag. Nedkomna till ån gjorde vi upptäckten att vattnet stigit flera decimeter sedan vårt förra besök.

Hans-Ove fiskade med fluga och jag med mask, men ingen av oss fick någonting. Det var lugnvatten men trots det mycket djupt och strömt. Vattnet var iskallt vilket jag fick erfara när jag vadade ut en bit, det isade mot långstövlarna.

Efter någon timmes resultatlöst fiskande åkte vi hem igen. Att fisken inte var på hugget tror jag beror på att det var så kallt i vattnet. Om det öndå ville bli lite varmare! 

 

 

 

Tikka och jag tar igen oss efter en dag i skogen.